Födelsedagar förväntas av många vara lite speciella dagar. Min familj har försökt hela dagen, på olika sätt, att få mig att känna mig speciell. Faktum är att det började redan igår kväll, när jag kom hem efter två dagar i Köpenhamn och möts av Lilla Larsson, som ropar så att saliven stänker: “Du ska fo en prissent, pappa!”

Jag är inte bra på att ta emot den här typen av hyllningar, det är bara att erkänna. Och särskilt inte idag. Familjens ansträngningar värmer och gör mig glad. Men tyvärr – de har varit förgäves.

Allt jag företagit mig idag har nämligen skitit sig kapitalt, strulat formidabelt eller åtminstone misslyckats rent allmänt. Inte ens bokrean var bra – jag som alltid blir glad av att köpa böcker. Jag ska inte tråka ut dig med att blåsa ditt ansikte fullt med all motvind jag haft idag, jag nöjer mig med att konstatera att hela dagen sugit. Fett. Nu kröner jag det hela med att vanka runt huset som mannen utan hjärna, i jakt på ett par badbyxor till Magic som ska till badhuset med klassen imorrn.

Jag har letat överallt, och det finns inga. En superbt banal uppgift, som jag misslyckas fullständigt med att utföra. Det känns som en helt stilenlig avslutning på en kass dag där allt gått käpprätt åt nordost. Att skicka sin tioåriga son till badhuset med klassen. Utan badbyxor.

Jag borde nog spärras in. Men jag tänker ge mig själv en sista chans att lyckas med något idag.

After all – it is my birthday.