Åkej, åkej, ÅKEJ!
Det är dags att göra en Alex. I min lilla vädjan för att få Roland Nilsson att stanna kvar som tränare i Gais, begick jag det fatala misstaget att kalla Malmö “Världens största armhåla.”
Resultatet: Läsarstorm (det vill säga två tre kommentarer, varav en kärleksfull tillrättavisning från Xtian och rejält med pisk från Hanna, som tycker jag är omogen, samt att man inte kan sjunka lägre.)
Jag hade inte en aning om att detta var så känsligt.
Får man inte skämta om Malmö?
Hursomhelst: jag är, precis som den gode Schulman, innerst inne en mycket godhjärtad person som älskar barn och djur, och hjälper gamla tanter över gatan (helt sant, fråga IT-mamman). Och Malmö. Du som inte tror mig – läs här. Det är en kärleksförklaring till staden som någon annan kallade för Världens största armhåla.
Sammanfattningsvis: jag gillar Malmö skarpt. Men om Di Blåe tar Gais tränare (och detta måste ni förstå – han är mannen som ledde oss ur Egypten genom öknen och in i det förlovade landet Allsvenskan) – då måste jag tyvärr varsla om konflikt.
Det man då talat om är färsk färdigmat, det vill säga färdiglagad mat som inte frysts utan levereras kyld till butiken. Alla har väntat sig en explosion i denna kategori. Inte minst jag själv, efter att ha tillbringat många långa stunder väntandes i kön i delikatessen på den stora Icabutiken OJ! i södra Helsingborg. Butiken låg en spottloska från vårt dåvarande kontor i Helsingborg och hade (kanske fortfarande har, det vet jag inte) en mycket omfattande servering av just kyld färdigmat. Menyn varierade rätt ordentligt, men jag minns ännu med ömhet deras pajer. Underbara, särskilt varianten med salami och oliver.