All posts by Stellan

Mera glögg i baljan, boys

appelglogg.jpgNi tycker nog att jag tjatar om julen. Men i livsmedelsbranschen är julen redan här. Jag fick till exempel en låda med sex flaskor glögg med posten idag.

Dessa flaskor ska jag återkomma till, men just nu tänkte jag ägna några rader åt en annan glögg än just den som var i lådan, nämligen Kiviks nyhet för året: äppelglögg med apelsin och saffran.

Det här är en lättglögg som kommer att säljas i dagligvaruhandeln. Alkoholhalten är 2,2 procent.

Kiviks kommer i år även att sälja de två nyheter man lanserade förra året: Tranbärsglöggen som du kan läsa om här, och äppelbrygden Varm & Kall som du kan läsa om här.

Stellan snackar snacks

Finns det något bättre sätt att inleda veckan än med en rejäl påse snacks?

Förmodligen.

Men det skiter jag i, eftersom jag alltid vill ge dig, kära läsare, allt nytt om det senaste i form av nya industriellt framställda, processade, berikade och förädlade livsmedel som tagit sig hela vägen ut i butikshyllan.

Sålunda inleder jag veckan med att snacka snacks.

Först ut är Pop Delight, en produkt som Estrella lanserade redan i somras, men som jag inte hittat i min butik förrän nu. Sent ute, således, men ändå.

Pop Delight är en typ av produkt som automatiskt framkallar en viss skepsis hos mig. När termerna “delight” och 9% fat” slåss om samma utrymme på förpackningen, ringer alla mina klockor. Kan detta verkligen fungera?

Min erfarenhet säger mig: det gör det oftast inte.

Men det finns undantag, och Estrella har på senare tid lyckats med detta allt oftare. Deras Grain Delight (oops – delight again, James) var faktiskt helt OK.

Vad tycker jag då om Pop Delight? Tja, den är ganska ok, men smaken är för mesig. Nacho cheese kallas den och där förväntar jag mig liiite mer än… ostbågar. Det är min första association, även om inte smaken är identisk. Det här känns mer konstlat och tillgjort (ostbågar är ju som bekant en ren naturprodukt som växer på palmer i Trelleborg) och smaken dör ut snabbt med en metallisk klang.

Tillverkarens beskrivning deklarerar att Pop Delight görs av majs som poppas precis som popcorn. Men produkten har ingen som helst likhet med popcorn, så det där fattar jag inte riktigt.

Nästa produkt som jag sitter och snaskar på så här på måndagsmorgonen är en ny chipssort, även den från Estrella. Och den här är riktigt ny, såpass att den inte finns på företagets hemsida än.

Smaken heter Roasted garlic and salt. What can I say, my friend? This is some good shit. Låt mig börja med hårdvaran: Här har Estrella gjort något lite oväntat och utgått från sina originalchips, ni vet de där tunna som inte är räfflade alls. Mycket smart, detta är en underskattad variant som jag gillar mycket bättre. Det blir frasigt, känns lyxigt, helt rätt.

Smaken har en anings likhet med de gamla beprövade grillchipsen, men detta är bara – åjamåstetanåratill – helst sanslöst gott. Det är en mild vitlökssmak och en skön sälta som, som, som bara glider runt över tungan och i hela gommen och dröjer sig kvar länge och man vill ha några till och man kan nästan inte sluta nej det kan man inte och då…

…är skålen tom. Buhu.

För säkerhets skull bör tilläggas att det var en mycket liten skål, det är trots allt en helt vanlig måndagförmiddag. Det bör också tilläggas att min vurm för chipsen inte delas av alla. När IT-mamman och jag provsmakade några igår kväll, blev hennes omdöme inte lika positivt. Hon tyckte smaken var för påträngande och gick istället för att hämta en annan påse. Vi hade ju barnkalas igår, och därför finns det en del varor kvar på lager.

Sportsöndag

Äntligen är Lilla Larssons barnkalas avverkat. Jag skulle vilja sammanfatta det på följande sätt: inga skador, på vare sig egendom eller människor. Största incidenten var när två av de tre grabbar som utgjorde 75 procent av gästerna samtidigt bestämde sig för att de ville ha “alla blåa ballonger.”

Två personer KAN INTE ha alla blåa ballonger samtidigt. Där fälldes en och annan tår, men i övrigt var kalaset lyckat.

Resten av dagen har gått i idrottens tecken. Äntligen fick Magic chansen att spela en riktig match. Hans gamla lag, pojkar 95, har gått upp i tomma intet, eftersom alltför många killar hoppat av. Så numera tränar Magic, som är född -96, med 94:ornas lag. Och de spelar i distriktets tuffaste serie, så det är kamp om platserna i laget.

Magic skötte sig utmärkt. Se bara här:

…han greppar bollen…
dsc02125.jpg
…och han skjuter…
dsc02126.jpg
…oooch…
dsc02127.jpg
…den går iii! (Det ögonblicket fick jag förstås inte med, så det får ni föreställa er själva.)

Som synes av poängtavlan var matchen inte helt jämn. Magic och hans kompisar vann till slut med 106-20.

Efter matchens slut var det snabb dusch och sedan ilfärd till byns stora hotell, där fotbollsklubben hade avslutning. En tillställning som normalt är rätt långtråkig, eftersom klubben har en stor ungdomsverksamhet, och alla lag ska ha sina minuter i rampljuset.

Klubben gör dock vad de kan för att locka kidsen att komma, bland annat lockas det alltid med en kändis. Här brukar klubben lyckas bra, ofta är det landslagsspelare som kommer för att dela ut plaketter och diplom. Sist jag var med var det Teddy Lucic, mittbacken från BK Häcken och blågult.

Mitt stalltips denna gång var att det skulle bli en kvinnlig spelare. Eftersom vi bor nära Göteborg, gissade jag på Lotta Schelin.

Och när vi forsade in på hotellet, en kvart efter utsatt tid och sist av alla, fick Magic order om att tassa in tyst. Ordern gavs av en ledare som stod vid dörren tillsammans med kvällens kändis: Lotta Schelin.

Hur kunde jag gissa? Vet inte, men det är antagligen min kvinnliga intuition…