Ett litet sommarminne: Lilla Larsson gungar i hängmattan, pappa Stellan filmar.

Med viss möda tog jag mig upp imorse och fick mig själv och Legolas påklädda och klara för fotbollsträning. Som tränare borde jag förstås vara där en liten stund innan, precis som de andra tränarna. Och det brukar jag vara, men idag är marginalen ynklig. Vi hoppar in i British Racing Green och rullar nedför gatan.

Det är något som inte stämmer.

Muskelservon är unikt trög och det rullar inte som det brukar. Så halvvägs nedför gatan stannar jag och går ut.

Punktering!

Bara att backa lite försiktigt tillbaka hem. Rusa in och leta upp nycklarna till Toyota-san, som troget står på parkeringen i väntan på att vi hjärtlöst ska byta bort honom till en vilt främmande människa, i utbyte mot några ynka tusingar.

Våran Volvo Vhalvfjers måste IT-mamman ha för hon ska köra Magic till basketmatch lite senare. Som tur är, är Toyota-san lika pålitlig som alltid och tar oss till träningen och hem utan att knota.

När vi ändå är inne på fotboll, tänker jag inte nämna ett ord om gårdagskvällens händelser. Istället ska jag se om det går att hitta en däckfirma som har söndagsöppet.