All posts by Stellan

Stig kommer tillbaka (uppdat.)

Ica-Stig, alltså.

En ny reklamfilm har spelats in, och den kommer att visas fram till och med torsdag. Sedan återgår man till det schema som var spikat sedan tidigare.

bild-64.pngJulen närmar sig snabbt, och svenskarna har knappast tid eller ork att oja sig över köttfärs längre.

Dessutom finns det ett viktigt skäl till för Ica att få igång reklamen: De företag som presenterar sina produkter i filmerna betalar för besväret. Och de betalar mycket. Men bara om filmerna visas…

Update: Nu har jag sett filmen. Den tar tjuren – det vill säga färsskandalen – vid hornen. Kanske kan den hjälpa till att återuppbygga förtroendet – jag vet inte. Bedöm själv: här kan du se den.

Dragspelet och jag

Bondhustrun har lagt ut en underbar liten film om egensinniga bandet Detektivbyrån.
Bandet är verkligen helfränt och jag sitter i detta nu och laddar ned allt som finns med dem i iTunes. Kansket går jag loss så vårdslöst på detta på grund av dragspelet, jag vet inte.

Jag hyser en djup kärlek till dragspel, min mamma spelade på sitt ibland, ända tills jag berättade om det när jag var med i radioprogrammet Upp till Tretton. Efter det tog hon aldrig fram dragspelet, hon tyckte det var pinsamt att folk visste att hon spelade.

Men min relation till dragspelen slutar inte där.

Min egen musikerbakgrund utspelar sig nämligen till stora delar i bandet Bo-Rågers, där en av medlemmarna, långhåriga gitarristen Stefan, var en riktig fena på dragspel. Hans morfar började lära honom i mycket späd ålder, och i övre tonåren spelade han som en kung.

Ett av bandets paradnummer var en synnerligen upphettad version av den gamla dragspelsdängan Viggen, med distade gitarrer, malande basgångar och dundrande trummor.

Lustigt nog inser jag nu dessutom att det band som min avlidne far spelade i vid sin bortgång, The Midgets, var något så ovanligt som ett jazzband med dragspel i sättningen.

Det verkar vara genetiskt, helt enkelt.

Decembersöndag

Efter morgonens träning har det inte varit mycket fitness för Stellan. Ömma moderns födelsedag innebär familjeutflykt till hennes hus på ön, inklusive middag och fika.

Min mage står fortfarande i fyra hörn, trots att det nu är cirkus sju timmar sedan middag. Jag fick knappt ned någon kvällsmat, men har fått ett busenkelt laxrecept som jag garanterat kommer att prova framöver.

Annars har dagen gått i någon form av mobiltelefontema. Magics mobil, som han ärvt av mig, har troligen lagt av för gott. Jag kasserade den för att kameran strejkade, samtidigt som den blev allt tjurigare att ladda. Nu går den inte alls att ladda, verkar det som.

Tyvärr en dyster erfarenhet som jag gjort med flera Sony Ericsson-telefoner. De har patetiskt kort livslängd med tanke på vad de kostar. Nu är jag tillbaka hos Nokia, även om jag egentligen inte gillar deras telefoner, som ofta är lite joxiga och bökiga.

Facit talar dock sitt tydliga språk. I mitt liv har jag haft:

  • två Ericsson-telefoner, som höll tills jag tröttnade (varav en Ericsson Hotline – se bilden – som var så stor att jag fick vika antennen för att den skulle få plats i min försäljarportfölj).
  • en Bosch (jo, det är sant!) som var rätt kass och hade en löjlig sladdrig antenn som man drog ut från en liten springa på baksidan.
  • en Philips som var så dålig att den blev utbytt tre gånger varpå jag efter sverkandet from hell lyckades få pengarna tillbaka.
  • två Sony Ericsson som jag gillade skarpt, men som självdött på ett mycket patetiskt vis, den första på grund av en fuktskada som vållades av att jag hade den i fickan på mina byxor när det regnade ute.
  • tre Nokia som alla tre fortfarande fungerar i varierande utsträckning. Min första Nokia tappade antennen, men fungerade ändå.

Om jag sedan fyller på med de mobiler som IT-mamman haft, så kan jag minnas

  • en Siemens som inte tålde att ligga i fickan när man åkte skidor.
  • en Nokia, som fortfarande fungerar.

Överväldigande empiriska fakta pekar i riktning mot Finland. Trots min motvilja, verkar de finska telefonerna lira i en egen division. Så därför har jag nu beställt en Nokia till Magic.

Själv kör jag vidare med min N90. Åtminstone tills mobilernas egen Messias kommer till Sverige.