Lilla Våddan är inte så liten längre. IT-mammans systerdotter tog studenten i våras och nu knegar hon i pisten i Branäs.
Och bloggar!
Det trodde man inte när hon klättrade runt på väggarna som litet yrväder. Fast hon var rätt kaxig redan då. Här kommer en av alla hennes one-liners från den tiden:
“Tokfransk kan du va själv!”
Skulle inte tro det, va. Alla gapiga elvaåringar skränade mer än oss hämmade päron på bakersta raden.
Men shit, vilken nagelbitare det var. Vi i femman är värre än Lynley och Wallander tillsammans. Vi föräldrar satt som på nålar där bak i studion.
Laget från ön gick ut stenhårt, men tvillingarna från farmen hade häng på dem hela tiden. Och det sista som hände var att det kallade in Magic som expert. De valde en fempoängsfråga, svåraste nivån i den så kallade stegen. Ämnet var hantverk, och när programledaren började bluddra om hammare, syl och läst så visste jag att de skulle ta det.
Men vad hjälpte det när laget från ön hade 3,5 poängs försprång och klarade en fråga värd två poäng?
Magics klass åkte alltså ur kvartsfinalen i Vi i femman. Med en halv poängs marginal.
Det är bara att konstatera. Jag har fått en allvarlig Vi i femman-infektion.
Magics klass ska tävla i kvartsfinal i eftermiddag, och han har utsetts till livlina för den viktiga stegen, som tydligen kan avgöra hela matchen. Här står nämligen hela fem poäng på spel.
Jag är redan nervös, och vid frukostbordet grillar jag honom.
“Har ni pratat om amerikanska presidentvalet?”, frågar jag.
“Jaja – Hillary Clinton, Barack Obama”, muttrar han oengagerat.
Ok. Inte driva på för hårt. Det viktigaste är att ha roligt, kämpa väl…
“Men vad är det som är speciellt med Hillary Clinton?”, smattrar jag fram nästa fråga.
“Jaa, hon har väl varit politiker förut?”
“Jojo. Men alltså… Hennes man har varit president. Bill Clinton. Och om hon vinner valet blir hon USA:s första kvinnliga president!”
Yes sir. Den frågan kan mycket väl komma. Det kan den. Nu börjar jag komma i gasen rejält.
“Vad heter de politiska partierna i USA?”
“Republikaner och demokrater.”
“Bra – vad har de för symboler?”
Jag hinner haspla ur mig frågan, innan jag inser att jag är lite osäker själv. Elefanten vet jag, men den andra? Kamel, krokodil? Och vilken tillhör vilket parti? Paniken börjar sprida sig, tills jag lyckas övermanna mig själv.
Det är INTE jag som ska tävla.
Tävlingen vänder sig till femteklassare. De är elva år. Ingen förväntar sig att de ska veta om de amerikanska republikanerna har en elefant eller en spillkråka som symbol.
Eller?
Nu blev jag nervös igen. Måste nog googla lite.