Det är bara att konstatera. Jag har fått en allvarlig Vi i femman-infektion.
Magics klass ska tävla i kvartsfinal i eftermiddag, och han har utsetts till livlina för den viktiga stegen, som tydligen kan avgöra hela matchen. Här står nämligen hela fem poäng på spel.
Jag är redan nervös, och vid frukostbordet grillar jag honom.
“Har ni pratat om amerikanska presidentvalet?”, frågar jag.
“Jaja – Hillary Clinton, Barack Obama”, muttrar han oengagerat.
Ok. Inte driva på för hårt. Det viktigaste är att ha roligt, kämpa väl…
“Men vad är det som är speciellt med Hillary Clinton?”, smattrar jag fram nästa fråga.
“Jaa, hon har väl varit politiker förut?”
“Jojo. Men alltså… Hennes man har varit president. Bill Clinton. Och om hon vinner valet blir hon USA:s första kvinnliga president!”
Yes sir. Den frågan kan mycket väl komma. Det kan den. Nu börjar jag komma i gasen rejält.
“Vad heter de politiska partierna i USA?”
“Republikaner och demokrater.”
“Bra – vad har de för symboler?”
Jag hinner haspla ur mig frågan, innan jag inser att jag är lite osäker själv. Elefanten vet jag, men den andra? Kamel, krokodil? Och vilken tillhör vilket parti? Paniken börjar sprida sig, tills jag lyckas övermanna mig själv.
Det är INTE jag som ska tävla.
Tävlingen vänder sig till femteklassare. De är elva år. Ingen förväntar sig att de ska veta om de amerikanska republikanerna har en elefant eller en spillkråka som symbol.
Eller?
Nu blev jag nervös igen. Måste nog googla lite.
“Daddy, daddy cool, daddy, daddy cool”
Boney M / Distant drum
Det var inte Distant drums, faktiskt. Det var SLEM, a k a Stellan, Lars, Erik och Martin.