All posts by Stellan

Jag måste faktiskt

…dela med mig av några citat som Lilla Larsson, tre år, kläckt ur sig på senare tid. (Jag vet, jobbigt med människor som skriver om sina barn hela tiden, men det här vil jag spara nånstans.)

bild-23.pngEpisod 1 utspelar sig på Ica Kvantum. Hon är med mig och handlar, något vi båda gillar och som tyvärr händer alltför sällan. Jag har en lång och rätt detaljerad inköpslista (jodå, veckomatsedel gäller fortfarande) och går med pennan och stryker de saker som hamnat i vagnen. Men det finns ett orosmoment: jag måste köpa frimärken.

Frimärken säljs i kassan, och saker som säljs i kassan har en tendens att smita ut minnet. Detsamma gäller nämligen för saffran. Vet inte hur många gånger jag tvingats åka tillbaka för att köpa bortglömd saffran.

Nu går jag och mumlar lite lagom senilt för mig själv att jag måste komma ihåg att köpa frimärken. Får inte glömma frimärken. Kom ihåg frimärken. Ja, ni fattar.

När jag betalt och står och packar varorna i kassar, säger Lilla Larsson:

“Kom duhåg å söpa frijmarrken?”

Nä, det gjorde jag såklart inte. Little darling, tur att hon var med!

Episod två är snäppet bättre och återberättad av Magic. De sitter i bilen medan jag är inne på den lokala pizzerian. Magic tänkte först följa med och knäppte därför upp sitt bälte. Sen ångrade han sig, och nu kommer Lilla Larssons röst från baksätet:

“Tog du av dejj bältet?”

“Ja”, svarar Magic.

“Ta på dejj bältet”, kräver hon. Och upprepar:

“Ta på dejj bältet! Annass schuter ja.”

Happy Valborg!

Tänkte bara önska er alla en härlig Valborg. Här har vi klämt ett drygt halvkilo fässka räker, och jag mår ganska prima.

Grabbarna Grus har enats om att kvällens huvudaktivitet blir Söderkåkar på TV4, och jag drösar mer än gärna ihop framför TV:n. Dels är jag rätt mör (fick till ett spinningpass igår kväll, trots allt), och dels behöver jag ladda lite.

Imorgon stundar nämligen en batalj som jag är lite bekymrad för. Vi ska träffas med tränarna i Legolas fotbollslag för att enas om hur slipstenen ska dras, och jag har på senare tid förstått att vi har två falanger ibland oss. Själv är jag av den bestämda åsikten att idrott är en lek – åtminstone tills man kommit en bra bit upp i tonåren – och att alla ska få vara med lika mycket och på samma villkor.

Den åsikten tycks inte delas till fullo av alla mina kollegor.

Egentligen är det inget att diskutera, klubben har en kristallklar policy som jag och några till lutar oss emot. Men vi har drygt 40 grabbar att ta hand om, så vi har egentligen inte råd att bli av med några ledare. Därför bör konflikt undvikas, och samförstånd står högt på önskelistan. Wish me luck, således.