Ett hål. På sex år.

Och tandsten, förstås. Tillräckligt för att fylla Hakefjorden, om jag förstod det rätt. Så det får bli en särskild session för att blästra bort det.

Ska till tandläkaren idag. Åååh, tänker du – nu börjar han förfalla till den där sunkbloggsnivån där folk skriver om vad de ätit till frukost och vilka kläder de har på sig. 

Men det är inte riktigt så vardagligt för mig, eftersom jag inte varit hos tandläkaren sedan hösten 2002. Det vill säga för sex år sedan. Då hade jag inga hål, och det hade jag inte haft på rätt länge heller. Så när vi året efter flyttade, och jag inte längre kunde gå till min urduktige och snälle tandläkare Artur i Helsingborg, så blev det aldrig av att jag gick till någon ny. 

Jag kan vänta lite, tänkte jag. Brukar ju ändå inte ha några hål. 

För något år sedan beställde IT-mamman tid till mig när hon själv ändå var på kliniken. Men då blev jag sjkuk, och det blev aldrig av (no shit?) att jag beställde ny tid. Fast sedan Magic fått tandställning, så springer vi ju där för jämnan och sist gjorde jag slag i saken. 

Så idag smäller det. Hoppas det går bra, men i värsta fall kan det bli en ny finansiell kollaps. 

Hursomhelst: jag känner tandläkaren ifråga rätt väl. Hennes son går i Legolas klass, och han spelar i fotbollslaget som jag tränar. Hon brukar vara snäll mot mina barn och min fru, så det ska säkert gå bra…

Nej. Självklart är inte, egentligen. Men tanken ploppar oundvikligen upp när jag för andra dagen i rad sitter och skriver om det kinesiska företaget Sanlu, som blandat en kemikalie i mjölkersättning för spädbarn. 1200 bebisar har drabbats och det absolut vanligaste syntomet är att de drabbas av njursten. Hittills har två spädbarn avlidit, men för ytterligare 50 är läget kritiskt.

Detta är bara vad myndigheterna känner till. Sanlus produkter har dock en särskilt stark position på den kinesiska landsbygden, där många föräldrar förletts att tro att mjölkersättningen är nyttigare för barnet än riktig modersmjölk. Därför finns det all anledning att tro att många fler drabbats. 

Jag har aldrig haft njursten själv, men jag har hört otaliga historier om hur fruktansvärt ont det gör. 

Börjar ni fatta hur jag tänker? Att för egen snöd vinning experimentera med små barns hälsa på detta vis är vidrigt. Och även om jag aldrig kommer att förespråka dödsstraff, så vet jag att det praktiseras i Kina. Det har dessutom på senare år utdömts allt oftare i just såna här fall, och det är inte otänkbart att huvuden kommer att rulla efter detta.

Någonstans inom mig säger en liten röst att det är rätt åt dem. Jag försöker att inte lyssna på den. Det går sådär.