Jag låter mig inspireras = snor en idé av Mymlan, och svarar på frågan “Vad har du att vara tacksam för?”

Det är mycket, men här kommer några saker: 

• Jag mår bra, och har idag vaknat utan huvudvärk för första gången på ett antal dagar.
• Har en underbar och rolig familj. 
• Lilla Larsson fyller fyra idag, och är så lycklig över alla sina rosa presenter. 
• Legolas är en kul och fiffig kille, som överraskar mig varje dag på olika sätt. 
• Magic börjar bli riktigt duktig på gitarren. Han har börjat i tid (själv började jag när jag var 17…)
• IT-mamman är min snygga, smarta och roliga fru, som jag aldrig vill leva utan. 
• Medan hela jordens näringsliv tycks rasa samman (åtminstone om man ska tro medierna), så har jag min utkomst från ett litet företag som är rätt immunt mot konjunktursvängningar.
• Varje dag kan jag se havet från mitt fönster.
• Jag bor i en lagom stor by, med storstaden inom bekvämt räckhåll.
• Helt mot alla rekommendationer från banker och andra förståsigpåare, har jag alltid valt att binda räntorna på våra huslån, med ganska lång löptid. Glömmer aldrig mitt första korkade billån, där räntan ett tag var uppe runt 25 procent och snurrade – för en begagnad Opel!  
• Jag bestämmer själv över mitt liv. I realiteten är det inte alltid så, men i stora drag. 

Allt är inte perfekt. Men det finns mycket som är väldigt, väldigt bra.

Bortamatch mot Ahlafors, laget med den fantastiska anläggningen mitt i skogen vid en vacker sjö. Sveriges vackrast belägna fotbollsplan? Kanske, jag vet inte. 

När Legolas insåg att det var sista matchen för i år, blev kommentaren: “Yess!” Han har blivit allt motsträvigare på senare tid, och det mesta tyder på att min karriär som fotbollstränare är över. Visserligen tycker jag att det är jätteroligt, men det finns mycket som jag inte kommer att sakna, och på en ohotad första plats kommer alla tävlingstokiga föräldrar och ledare. Som gapar, skäller och stånkar över små nioåringar som inte får klockren träff på bollen. Eller över fjortonåriga domare som inte såg exakt vad som hände. 

Dem kommer jag inte att sakna. 

Däremot kommer jag att sakna killarna, som utvecklats så enormt som spelare och lag. Och alla engagerade och uppmuntrande föräldrar och ledare som bara vill att barnen ska ha kul när de spelar. Mest av allt tänker jag på Kandidaten, som lägger ner så otroligt mycket jobb och alltid har killarnas bästa för ögonen. Jag vet att du läst den här bloggen nån gång, och om du läser detta: keep up the good work, my friend!

Uppdatering: Hur matchen gick? Vi brukar försöka att inte fokusera så mycket på det, men eftersom du undrar – vi vann med 8-4.

Min vakne kollega Jonathan uppmärksammade mig på att även Carl Bildt gått över till den goda sidan. 

Menar jag att PC-världen är ond? Nja, det kanske var att ta i. Men, som jag skrev i rubriken: äpplen är godare än fönster. 

Jag är glad för Carls skull. Han kommer att få ett bättre liv nu.