Bert Karlsson vill att du ska hjälpa till att jaga matpriser. Han tycker att “…det går att pressa priserna utan att pruta på kvalitén.”
Jag vet inte om jag ska flabba eller lipa. Förmodligen både och.
Du som läser den här bloggen då och då kan säkerligen ha trillat över någon liten passus där jag skrivit om matpriser. I så fall vet du att jag tycker svenskarna borde sluta klaga på att maten är för dyr. Gnället om dyr mat är nämligen den absolut viktigaste förklaringen till att vi har den mat vi har idag, med regelbundna avslöjande om fusk, skandaler, onödiga tillsatser och alla andra matrelaterade tråkigheter.
Jag skulle kunna räkna upp hur många exempel som helst, men jag väljer ett, som de flesta fortfarande har färskt i minnet.
Jag säger Ica Maxi.
Jag säger köttfärs.
Jag säger Janne Josefsson.
Behöver jag säga mer?
Nej, jag tänkte väl det.
Berts egen karriär som matdebattör började med programmet Matakuten i TV4. Ett halvhjärtat försök att få lite snits på maten i svenska skolor. Tydligen lyckades Bert segla genom hela den upplevelsen utan att fatta ett skit. Utan att fatta att bra mat, med ordentliga råvaror och utan en massa onödiga tillsatser, faktiskt kostar pengar.
Bert tror att det går att pressa priserna utan att pruta på kvalitén. Men är vi nöjda med kvalitén? Är Bert nöjd med kvalitén? Hela idén bakom Matakuten var ju precis den motsatta: kvalitén är för dålig. Och det gäller inte bara skolmaten, utan även maten i våra butiker.
Berts satsning på att pressa priserna är ren och skär populism. Jag vet inte vad han tror att han ska uppnå med sitt utspel. Det gör mig bara trött, och lite ledsen. Tänk om Bert istället hade utnyttjat sitt inflytande till att kämpa för bättre mat -då hade jag slutit upp direkt.
Judas skymning! (så sa alltid min kompis, hur många gånger jag än förklarade att det inte var så det hette, missförstånd som lätt uppstår med kalmaritiska)
Jag håller helt med dig, även om jag måste säga att jag precis som du blir glad när jag ser ett bra erbjudande på till exempel kaffe. Jag letar alltid erbjudanden men jag har då aldrig hörts klaga på att maten i Sverige är dyr. Jag kan alltså bli bättre, det får erkännas.
Lite uppslukad av en annan debatt just nu får det här mig förstås att tänka på alla som till varje pris vill pressa priserna på läkemedel. Vart har det lett oss? Jo, till att det finns 20 olika fabrikat av samma medicin och man vet aldrig vilken man får. En väldigt liten minoritet av de över 75 år (det finns många såna i vårt land!)kan idag säga namnen på sina läkemedel. Märk väl, jag säger inte att läkemedlen är sämre, men användbarheten av dem och nyttan som användarna och samhället får, minskas drastiskt när de leder till sådan förvirring.
Och i samma prisnervositet vill man garantera svenskarna att läkemedelspriserna inte stiger vid omregelringen, och för att kunna det måste man besluta om regelverk som innebär kvalitetsänkningar, som i slutändan bara kostar mer lidande och pengar.
Malins senaste bloggpost..MER debatt i Dagens Medicin
Ha ha, framför allt är GUDARS SKYMNING ett sånt roligt uttryck att jag blir helt glad.
godivas senaste bloggpost..Mitt nya jobb
Malin: jag kan för lite om det där, men rent generellt gillar jag konkurrens.
Godiva: Det gläder mig att du blir glad. Jag tar den en gång till: Gudars skymning!
Angående konkurrensen är vi nog rörande överens, det är bara det att när utbyte av läkemedel (med 50öre-10kronors skillnad) sker var tredje månad, då ställer det till probem. I Finland har man ett system där man får samma läkemedel i ett år – det verkar liksom lite vettigare. Kan tänka mig att de inte fått ner priserna fullt lika mycket, men totalkostanden för samhället är sannolikt inte högre. Precis på samma sätt som vi kanske inte skulle ha pressat ner matpriserna så mycket som gjorts?
Men jag ska ge mig nu, det var bara så klockrent samma grej för mig…