Har egentligen inte tid att blogga, sitter och gör en hemtentamen i webbprogrammering. Men jag måste ändå plita ned en liten rad om gullungen Legolas, som nyss ramlade in genom dörren och hojtade:

“Har du hämtat posten?”

“Ja”, svarade jag, helt sanningsenligt. 

“Har den kommit?”

Han syftar på sin födelsedagspresent, som han tjatat sig till att få köpa i förhand, trots att det är ett liiitet tag kvar tills han fyller. Presenten är en iPod Touch, en liten MP3-spelare som även kan användas till att surfa på nätet, spela spel och mycket annat. 

“Nej”, svarade jag, och förklarade att den kommer med paket, så vi kan kolla trackingnumret och se var den finns. 

“Alltså, när jag gick uppför den lilla gångvägen – då pirrade det i magen”, förklarar han medan vi går till min dator. En snabb koll visar att paketet bara kommit till Göteborg, och han får tåla sig tills på måndag. 

Han tar det som en man, han ska ju trots allt snart fylla tio. 

Fast jag förstår hur han känner sig. Sannerligen, det förstår jag. 

“Blev du besviken nu?”, frågar jag. 

“Ja”, svarar han. Och så ler han. Ett sånt där smajl som han kan fyra av ibland, och som gör mig stolt och glad att jag får vara hans pappa. 

En riktig liten sötnos, är han. 

Fast säg inte att jag skrev så. Han fyller ju tio snart.