Det var en film med Harrison Ford. Jag minns den väl, för jag såg den halvliggandes på första bänk på Filmstaden på Södergatan i Helsingborg och i en av scenerna tvingas Harrison hoppa ut från ett stort avloppsrör eller nåt i den stilen. Det blev väldigt verklighetstroget när man hade den enorma duken två meter framför sig.
Själv känner jag mig också jagad. Jagad av
- cyklar som krånglar
- en läckande toalett
- ved som behöver huggas
- en vägg som behöver byggas
- en skorsten som behöver tätas
- en tank som behöver isoleras
- ett dräneringsrör som behöver kopplas ihop
- en optimistjolle som behöver flyttas
- en båt som behöver tas upp
- en armé av brännässlor som behöver kväsas
- sly som behöver röjas
- och tusenfemtielva grejer till
jag skulle behöva en dräng. Men det går förstås inte att få folk att göra sådant, även om man är beredd att betala. Så jag får väl sätta igång.
Jag gör som alla professionella hantverkare: börjar med kaffe.
(Uppdatering: Väggen till cykelskjulet är klar, det blev recycling på hög nivå: en bit av Arkitekten och Fru Frökens gamla kök åkte upp där.)
Brännässlornna lär dö tillbaka om någon månad. Dra i dom tidigt på vårkanten när tjälen gått ur jorden istället. Om det nu blir någon tjäle.
Jessikas senaste bloggpost..Stillastående vatten
Du har nog rätt. Kanske ska bordlägga det. Annars var planen att kapa hela djungeln och lägga ett lager täckväv och sedan sand ovanpå, för att få permanent slut på skiten. Vi får se.
Stackars arkitekten. Vilken bit av honom var det som blev vägg?
Ozzy – skojfrisk svenskfrökens senaste bloggpost..Bildbevis!
Du tror att du ska vinna mot brännässlor??
Lycka till.
Jessikas senaste bloggpost..Stillastående vatten
Gräva. Gräva. Gräva. Arkeologiskt noggrannt.
Men hugga ved? Nu? Inte för att jag är i branschen, men är det inte fel säsong för att den ska torka?
Cecilia ns senaste bloggpost..Frågelåda
Oj, tack för alla glada tillrop. 🙂
Cecilia: jag vet allt att jag är i otakt. Men nu handlar det om veden som skulle huggts upp i våras. Eller förra våren, egentligen. Så otakt är bara förnamnet…
Min dräng hade också en dräng, och båda var de lata. Sa alltid min mormor.
Själv är bäste dräng.