Jag vet inte om du känner till det, men här på Västkusten är det tvättäkta skitväder idag. Det blåser halv storm och regnar småspik. 

Fast det var jag rätt lyckligt ovetande om tills en granne, Direktören, plötsligt ringde vid halv nio.

“Kuren på badplatsen håller på att blåsa bort, har du lust att komma med ner och surra fast den?”

En kvart senare var Arkitekten, Direktören och jag på badplatsen. Mycket riktigt: kuren höll på att slita sig från sitt fäste, och lådan med simskolans alla dynor och grejer hade blåst ned från bryggan. 

Vi är inte vana vid nordanvind här. Det blåser jämnt, men bara västan. 

En stund senare fick vi förstärkning med ytterligare en man, och kunde snabbt reda ut det hela med lite franska skruv, stänger och rep. 

Sedan var det ju min lilla båt. Det var inte mycket att välja på, bara att dra på badbrallorna och vada ut och hämta den. Det gick bra, den är lätt och var enkel att dra upp på stranden. Värre var det med Direktörens pråm, som vi inte lyckades dra upp på land. Bara såpass långt att vi inte orkade dra ut den igen. Det slutade med att vi förtöjde den på tre håll, och förhoppningsvis ligger den kvar imorgon också. 

Nu känner jag mig som en fiskargubbe på Yttre Hebriderna. Kall och fuktig tvärs genom hela kroppen. 

Jag tror jag behöver en liten whiskypinne, helt enkelt.