Jag inser allt mer att jag egentligen inte gillar att hålla på och greja med praktiska saker. Eller, jag vet inte. Ibland tycker jag det är skitroligt, men allt oftare kommer jag på mig själv med att tycka att det bara är jobbigt.
Årets projekt är i alla fall nästan klart. Lilla Larssons lekstuga, som en gång i tiden var IT-mammans lekstuga och alltså har drygt 30 bast på nacken, har monterats ned och monterats upp igen på annan plats, samtidigt som en viss renovering genomförts. Ommålning in- och utvändigt, ny matta på golvet och åtgärdande av vissa (dock förvånansvärt få) rötangripna partier.
Det som nu återstår är vindskivor på den västra gaveln. De ska sågas till, målas och monteras. Så även foder runt fönstret, från vilket man med lite god vilja kan spana in båtarna på Hakefjorden.
Lilla Larsson är stormförtjust och visar stugan för alla sina kompisar. Särskilt insidan, som målats med en kulör som bär namnet “Slottsrosa”.
Igår var en av granntjejerna, Fjärilsflickan, med henne och lekte i stugan. De har inte lekt så jättemycket innan, och det skiljer några år i ålder. Det funkar rätt så bra, men plötsligt frågade Fjärilsflickan:
“Hur många är är du?”
Lilla Larsson har gentemot familjen fört en ganska oresonlig linje i den här frågan. Hon är fyra år. Alla våra försök att förklara att hon FYLLER fyra i oktober har bemötts med ilskna mothugg. Därför blev jag lite paff när jag hörde svaret:
“Ja brukar leka att ja e fyra. Fast ja e bara tre.”