En och annan minns kanske ett inlägg från tidigare i våras, där jag berättade om nioårige Legolas, som utvecklats till något av kulgropens Djingis Khan.

Han har numera dragit sig tillbaka obesegrad. Det finns inget kvar att vinna, och han har kanske tröttnat på att kånka sin åttakilos ryggsäck varje dag. Dessutom har han varit krasslig och hemma från skolan över en vecka.

Men jag har ju fler söner, och nu visar det sig att storebror Magic, som är tolv, hittat sitt eget sätt att regera i kulgropen. Jag märkte idag att han gick runt med kulor i fickan och frågade om han spelat.

“Ja, fast jag hade inte med mig några kulor”, deklarerade han stolt. Här anar jag ugglor i mossen, och ser framför mig hur min storvuxne son (han går bara i femman, men är en av de största på hela skolan) genom brutalt våld tvingat till sig kulor från några förskolebarn.

“Nähä?”, svarade jag lite dröjande.

“Nej, jag köpslår! Jag säljer mina steg.”

“Eh… Jaha?”

“Ja, alltså, alla vill ha mina steg när de ska mäta upp avståndet till gropen, så då tar jag betalt för det. I kulor.”

Som sagt. Han är en av de största grabbarna på skolgården. Och han utnytjar sin storlek.

Storlek 44, närmare bestämt. Sicken listig rackare!

Om Lillebror var Djingis Khan i kulgropen, så lutar Storebror mer åt… Jag vet inte. Donald Trump? Microsoft? Eller kanske bara vår gamle sluge Ingvar Kamprad.