När jag skulle boka hotell för denna lilla Tokholmsvistelse, började jag med att kolla hotellet som ligger precis bredvid mässhallen i Älvsjö. Hm. 2000 spänn för en natt! Det känns lite mastigt, särskilt som jag är här mol allena.

Så jag kollade runt lite, och hittade en bokningssajt där jag lyckades leta fram *trumvirvel* Hotell Västberga. 635 kronor natten! Billigtbilligt. Så jag bokade.

Men när jag ringde för att be om en vägbeskrivning blev jag faktiskt lite skeptisk:

“Du tar tunnelbanan till Midsommarkransen, sen går du upp mot Svandammsvägen. Ut vänster på Svandammsvägen och sen följer’u den tills den tar slut. Sedan går du under motorvägen. A, dé é två tunnlar därå. Sen é ru framme.”

Två tunnlar under motorvägen? När jag berättade för Raz, som just kommit tillbaka från herrarnas, flinade han och konstaterade:

“Det är i ett industriområde, kan jag tala om.”

Och det var det. Men skit samma, jag är inte kräsen på det viset. Ska bara sova en stund, sedan drar jag.

Fast i receptionen på hotellet möttes jag av en omisskänlig odör av fullständigt sönderkokt Gevalia Mellanrost. Den där sura doften som man annars bara brukar känna i lunchrummet på en industri, där morgonkaffet står kvar och vibrerar på plattan när man kommer in för lunchrast.

Receptionisten är en man med rakat huvud och skinnväst à la Bandidos.

Jag får min nyckel och går till mitt rum. Möts av en obäddad säng. Hm. Vad händer nu om jag går till receptionen och påpekar detta? Kommer mannen i skinnvästen att busvissla, varpå tolv fördömda män i likadana skinnvästar dyker upp, beväpnade med varsitt basebollträ? Kanske. Men jag gillar att leva farligt och går tillbaka.

Mannen i skinnvästen, som för övrigt heter Åke, blir smått förtvivlad och lite irriterad på städerskan som skrivit i loggboken att hon fixade rummet 12.04. Han ger mig en annan nyckel, och vips: jag bor i dubbelrum, med egen dusch och badrum.

En obäddad säng kan vara en bra affär ibland.