Har suttit precis hela dan framför den här burken. Det simmar grå fiskar framför mina ögon. Och ändå har jag inte fått ordning på ett RSS-flöde from hell, som vägrar bete sig som jag vill. Mina käkar ömmar, huvudet likaså, nacken är lika stel som det fräsiga avgassystemet på min fräsiga lilla bil och tillråga på allt får jag inte ens komma in och kolla statistiken för min blogg.

Authorization required.

Nu skiter jag i det här. Kudden ropar på mig. Den behöver mig.

Årets nyhet i glassdisken: lakritspuck.

Åtminstone verkar Friggs tycka det. Så nu lanserar man en ny variant av stycksaken (Friggs kallar den mealbar, men det uttrycket vägrar jag faktiskt använda) Naturdiet, nu med smaken chocolate & peanut.

Enligt Frigs är det en hel måltid i den här lilla rackaren. Fast bara 200 kcal. Att jämföra med ungefär 500 i en pastasallad.

Tanken är alltså att detta skulle varit min lunch. Fast jag åt pasta med köttfärssås till lunch. Och den där lilla stycksaken blev efterrätt. En efterrätt med ett västgötaklimax, kan man säga. För inledningsvis smakar den ganska ok, en tydlig jordnöttsmak som kompas av en studsig kolasås. Men på slutet faller hela fasaden och alltihop blir mjöligt, kletigt och ansträngande. Bantningsp(ulv)er i fårakläder och kolasåsen gör revolt och smetar ut sig över hela munhålan.

Sedan tror jag personligen inte mycket på den här typen av svältbantning. Att bara äta en sån här liten grunka till lunch kan endast leda till en sak: extrem hunger. Och sedan är det detta med blodsockret. Det torde befinna sig på ankelnivå större delen av tiden om man lever på sånt här.