Nä, jag talar inte om Obi-Wan. Jag talar om dagisbacillerna. Vi har varit friska så länge nu, något måste komma snart. Så har jag tänkt. Och jag tänkte rätt. För nu har Lilla Larsson släpat hem något.
Själv blir hon bara lite snorig men mår prima i övrigt. Mirakelvällingen (hon klämmer tre flaskor om dagen) verkar ge henne den motståndskraft som hennes bröder saknade i den åldern.
Och jag?
Ja, ni vet ju hur det är när en kille blir förkyld.
Det har jag förtjänat efter ännu en dag av cyberstrul. Börjar lacka ur på det här intärrnätet, men för att pigga upp mig lite tänkte jag ta itu med en utmaning jag fick i förmiddags av Bondhustrun.
Ni har sett den förr – här kommer sju sanningar om Stellan:
Jag är en överdängare på att hitta grejer. Ofta, i alla fall. Värsta sakletaren, typ.
När jag var 7-8 år nånting, ramlade jag ned ur vårt klätterträd från nästan sex meters höjd. Landade på ryggen, som Stefan Holm, i en hög med eklöv som min mamma varit förutseende nog att lassa upp under trädet. Jag klarade mig med skrubbsår, men missade simskoleavslutningen.
När jag var 13 lyckades jag med hjälp av skapliga betyg bli antagen till praktikantläger i armén. I två veckor sprang jag och ett 20-tal andra tonåringar (varav två tvättäkta nynazister) runt i skogen och lekte krig.
När jag var 21, ryckte jag in för militärtjänstgöring som skyttesoldat. Efter en vecka försökte jag rymma, men blev upptäckt av vakthavande befäl. Efter två avslag blev jag slutligen godkänd för vapenfri tjänst och ryckte in vid brandkåren i Trollhättan vid 24 års ålder.
Bland det roligaste jag vet är att åka skidor. Och då menar jag åka. Fort. Inte hasa fram på platten, som Gustav Vasa gjorde för 500 år sen.
När jag var 7-8 år (igen) körde jag över min syster med snowracer. Inte med flit, men ändå.
När jag var 10-12 någonting, vann jag och två kompisar en rikstäckande tävling i nutidsorientering. Jag grämer mig fortfarande över att jag svarade fel på en fråga om jeans.
Det där kändes kanske inte så spektakulärt? Jag har kanske tömt ut de göttaste grejerna.
Normalt sett skulle jag nu ha skickat vidare den här utmaningen till sju andra, men jag lämnar ordet fritt. Någon som vill? Kör på – du är utmanad.
