Pressbild från www.grammis.se.
Underbart collage, måste jag säga. Salem, Bert och Sahara - och vem är den där blondinen?
Magic satt och kollade på Grammisgalan igår. Jag gick förbi och sa, mest på skoj:
“Salem al Fakir vinner, va?”
“Hur visste du det”, frågade han förvånat, eftersom Salem precis fått en av de fyra grammisar han bärgade under kvällen.
Hur vet jag det? För att Salems skiva är helt sanslöst bra. Den killen har ofantlig talang. Och då menar jag OFANTLIG.
Står kvar vid TV:n några minuter, eftersom priset för årets album ska delas ut. Ser juryns röster räknas upp – yep, Salem tar den också, hinner jag tänka – sedan kommer telefonrösterna. Och alla Kentfanatiker i detta land snor priset och ger det till sin favoritgrupp.
Jaja, Salem är nog nöjd ändå. Och jag har inget emot Kent, men att jämföra dem med Salem al Fakir är som att jämföra en weekend i Glasgow med tre veckor på Mautitius.
Har aldrig hört den där salem-fakiren – han hörs tyvär inte ända hit till utlandet ännu – men på bilderna från Grammisgalan är han otäckt lik Syd Barrett cirka 1967. Undrar om det bådar gott eller inte?
What can I say? Han är som en ung Stevie Wonder, fast mer… Jag vet inte, omöjligt att beskriva. Han var väl typ 13 när han började turnera som konsertviolinist och har studerat på nåt skitfint konservatorium i Moskva. Men sedan tröttnade han plötsligt, och åkte hem till Sverige för att bli popstjärna. Han spelar alla instrument själv på skivan, med bara några enstaka undantag.
Dig this: http://www.myspace.com/salemalfakir
I savour, cause I found exactly what I used to be having a look for. You have ended my four day long hunt! God Bless you man. Have a great day. Bye