Bananerna, alltså.
Nu är det käre kollegan Newton, som alltid har bra koll på nya konstiga prylar, som tipsar om en perfekt gadget för banan-ordbajsare som mig:
Det är helt enkelt en slags enkel alfapetvariant som inte har något med vare sig bananer eller anagram att göra. Men ändå.
Denna gången tror jag dock att jag klarar att hålla i plånboken. Jag misstänker att detta kit inte innehåller de livsviktiga bokstäverna å, ä och ö.
Jamen jahoo och hurra, dessa såg jag ju på en getfarm i Alton, Iowa! När alla bokstäverna är inlåsta i bananen, är den urläcker att klämma på. Terapeutisk knaster- och klirrkänsla, liksom.
Om bananen ändå hade haft några prickar och ringar, hade den varit perfekt.
Eller sa far man kora nan slags Internetifierad variant och lata a och o ersatta a, a och o…
Nej. Alldeles för enkelt. Å bör ersättas med b, ä med w och ö med i.
Då är inte jag med!
(Citat från gårdagens fotbollsträning. Rätt vanligt förekommande när sju-åttaåringar lirar boll, faktiskt.)
Eller den här, från en basketträning med sexåringar:
– Lotten, Lotten, får jag gå och bajsa?
– Visst!
– Lotten, Lotten, medan han bajsar, får jag berätta om min pappa då?
– Javisst.
– Ja! Min pappa är inte här idag för han är bakfull och spyr som en häst.
Underbart! Så kan det gå när man har träning på lördagförmiddagar (eller söndag).
Hur spyr en häst, förresten?