Efter en första snabbrunda knatar jag med viss besvikelse tillbaka till presscentret för att samla mina intryck en smula.
Var det inte mer? Arrangören skrev i förhandsinformationen att det skulle vara fler utställare än någonsin.
Slår mig ned i en fåtölj. Hur ska jag göra nu, boka av hotellet och åka hem? Tar en titt på den kryptiska kartan över mässanläggningen, och efter några förvirrade ögonblick inser jag att jag bara avverkat en av hallarna. Det är mer än dubbelt så mycket kvar! Någonstans finns en hemlig gång till resten. En gång som jag inte upptäckt.
Första intrycket är annars att jag kommit till provsmakarens paradis. I nästan varje monter står kockar och kallskänkor och tillagar, skär och lägger upp små smakportioner. En företeelse som nästan försvunnit från svenska mässor på senare år.
Jag är proppmätt för tillfället. Har ätit allt från italienska skorpor till nybakt pizza och druckit en massa olika saker. Bland annat Coca-Cola Zero, en sockerfri smörja som jag inte tänker köpa igen. Lite osäker på om den kommit till Sverige än, men den finns i Norge, det vet jag.
Överallt går stora, runda och fryntliga danskar som tuggar, sörplar och trängs. Och en hel del svenskar, faktiskt. Hade det inte varit för min värkande rygg hade jag trivts som fisken i vattnet. Nog bäst att ta en liten paus från traskandet.
One thought on “Ojoj”