Efter att strömmen återvänt och livet börjar se mer normalt ut, ska jag börja beta av min lilla hög av testade produkter. Det kom in en del förra veckan, jag hann inte skriva, och sedan gick strömmen.
Men nu ska jag i alla fall börja med Carlsbergs nya öl Blå. När jag först informerades om lanseringen, trodde jag det handlade om en ny förpackning till Pripps Blå, men så var det inte. Det här är en ny produkt, men sammanblandningsrisken är mycket stor. Den är faktiskt så stor att PR-byrån som skickat proverna även skickat med en CD med bilder. På skivan står det “Pripps Blå”.
Redan namnet är alltså lite fel.
Mitt förhållande till Pripps Blå är tämligen ljumt, men jag bestämde mig för att inte låta mitt omdöme grumlas av detta. Trots detta blev jag besviken. Det blå ölet ger en mycket tydlig association till min ungdoms “stor stark”, ofta avnjuten på pizzeria eller kinarestaurang en fredagkväll, och alltid med frågor gnagande i bakhuvudet: “Har jag blivit lurad nu? Har de spätt ölet med vatten?”
Blå smakar precis som en stor stark gjorde på den lokala kineskrogen när 80-talet blev 90-tal: blaskigt och surt. Carlsberg beskriver ölet som “lättdrucket” och visst, det går ned. Men det saknar karaktär och kan kanske till nöds fungera som måltidsdryck.