Ja jisses. 

Den här dagen har varit precis lika absurd som rubriken antyder. Totälli krejsi, skulle man kunna säga. 

Allt börjar med samling inför Magics basketmatch. 9.30 vid idrottshallen, allt verkar frid och fröjd. Coachen är visserligen i Kina, men hans unge hjälpcoach har hållit ställningarna fint hittills. Jag frågar om han vet vart vi ska. 

“Ja, jo. Jo, det vet jag. Asså – jag har varit där flera gånger, man ser det typ från vägen.”

Hm. Känns inte helt stabilt, och mycket riktigt snurrar vi runt flera varv bland landshövdingehusen på Hisingen innan vi hittar fram. Fast det är när vi kliver ur bilen, som unge coachen inser det stora misstaget. Han har glömt matchställen. Inga tröjor, inga shorts. 

Och inga siffror, vilket är oundvikligt i basket, eftersom det till exempel måste hållas koll på hur många foul varje spelare gör. Man måste helt enkelt ha dräkter med siffror. Annars kan domaren underkänna laget, som då tvingas lämna walk over. Vilket resulterar i böter från förbundet. 3000 riksdaler, stora pengar för vår lilla förening. 

Hemmalaget har inga extraställ, så jag kastar mig i bilen uppför Europaväg sex, tillbaka mot byn. Under resans gång sitter jag med mobilen klistrad mot örat och ringer och besvarar samtal efter samtal. Helt förgäves, för ingen vet var matchställen finns. 

“Vi får köra med uppvärmningströjorna och tejpa på siffror, så får de väl köra med långbrallor eller i kalsongerna eller nåt”, säger pappan som är kvar i hallen med killarna och coachen. 

“Fast jag är nästan hemma, jag sticker in och river åt mig ett gäng shorts”, säger jag. Och det gör jag. 

En blixtsnabb tvättstugeräd senare är jag i bilen igen. På vägen tillbaka plingar jag på hos grannkillen som spelar i samma lag. En vild chansning – han kan ju ha ställen. Men nej, det har han inte. Så jag kör som Schumacher, tillbaka till Hisingen, och rumlar in precis när första quartern tar slut. Delar ut fotbollsshorts, basketshorts och tre par badbrallor, varav ett i riktig hawaiistil, med blommor och hela köret. Det är en härlig syn: killarna utstyrda i Magics hela shortskollektion, med siffror av textiltejp, hängande på trekvart från ryggarna. 

Shortsen gör susen, killarna som ligger under med tio poäng rycker upp sig rejält. Matchen slutar med en ynka tvåpoängsförlust. 

Och jag, som normalt sett ALDRIG klagar på domaren (inte nuförtiden…) måste faktiskt konstatera att i detta fallet avgjorde han matchen. Varje tveksam situation gick i hemmalagets favör, och många solklara situationer resulterade i fel domslut – till hemmalagets fördel. Normalt sett har man två domare, eller tre, i en basketmatch. Den här gången var det en, och hans insats var… eh… inte riktigt tillfyllest, till exempel när han missade en offensiv foul och solklar straff för vårt lag – för att han stod och pratade med sekretariatet…