Det blev inget strömavbrott igår, och nu går jag och undrar om Vattenfall verkligen gjort det de lovat. Jag blir nog faktiskt tvungen att kolla upp det.

Avbrott blev det ändå, för vid 14-tiden gick vår server ner. Minuter senare plingade ett SMS från kollegan Newton ned i min mobil, och eftersom jag var ute på springande fot, blev det ett evigt messande hela eftermiddagen för att till nöds lösa problemet. Hur få ut våra nyheter? Till slut blev det en äkta nödlösning, dock utan vare sig brevduvor, röksignaler eller telegrafstolpar.

Efter vad jag kan se, var servern igång igen strax efter midnatt. Tio timmar var Foodwires svenska och danska sajter borta från nätet, liksom även denna blogg.

Jag ska inte trötta er med tekniska detaljer, bara konstatera att jag vid årsskiftet bytte webbhotell. Då valde jag Binero, som vid flera tillfällen utsetts till ett av landets bästa webbhotell, med hög driftsäkerhet och bra support. Vi har haft våra sajter där i drygt två månader, och redan varit utsatta för två långa driftsavbrott.

Det upplever inte jag som driftsäkerhet. Är det jag som för otur med mig? Låter som en barock anklagelse, men en gång i tiden fick jag faktiskt höra något i den stilen från en webbhotellsinnehavare.

“Ja, vi får starta om den servern varje morgon, och då är det så gott som alltid er databas som hängt sig.”

Ja.

Så måste det vara.

Allt är mitt fel.

Eller någon annans. Det kanske till och med var DITT fel?

Nä, nu skojade jag bara. 😀

Man kan inte slappna av. Inte för en sekund. Då är katastrofen framme.

Därför sitter jag nu och harvar på Magics dator, och plötsligt går allting lååångsamt. Jag var så glad över mitt nya tangentbord, men upptäckte nu på morgonen att jag behövde installera en programvara för att fullt ut kunna nyttja alla dess finesser.

För att installera programvaran behövde jag uppdatera operativsystemet.

Ok, då gör jag väl det, tänkte jag. Och klickade glatt igång nedladdningen av ytterligare 330 mb. Nedladdningen snurrar på, jag sitter och jobbar när jag plötsligt får ett felmeddelande som säger att hårddisken är full. Jag som nyss rensat! Inte storstädat, men tagit ett snabbvarv med dammsugaren och sugit upp alla synliga dammråttor och därmed löst den värsta nöden. Jag köpte till och med en ny hårddisk för detta ändamål, men har inte hunnit röja ut…

Installationen har redan satt igång, den står still och harvar, men när jag kollar hur mycket utrymme det finns på hårddisken blir svaret nedslående: 0 kb. Det är bara att stoppa maskinen med våld.
När jag startar igen, möts jag av alla Mac-användares största fasa: En grå skärm med det beryktade felmeddelandet “Kernel Panic.”

2008 ser ut att bli IT-strulets år.

Det funkar. Idiotslitet har inte varit i onödan.

Vad funkar? Vilket idiotslit?

Lång historia. Men du som är här ibland har säkert läst ett och annat kryptiskt inlägg om serverflyttar, webbhotell och domänpekningar. Jag ska inte trötta ut dig med detaljer, bara förklara att den springande punkten, alfa och omega, det fina i kråksången, nu verkar fungera.

Så om du hör ett litet pip av glädje ifrån det är hörnet, så var det bara jag.