En stenhård batalj, en duell mellan två giganter. Eller…

Nja, det var kanske att ta i. Men en jämförelse blev det i alla fall, mellan Campbells hummersoppa och Campbells hummersoppa. Låter konstigt, men fakta i målet är att Campbell ändrat receptet för en rad av sina soppor, och med anledning av detta hittade jag igår ett rör med två soppburkar i brevlådan. Tillsammans med burkarna fanns det obilgatoriska pressmeddelandet, lite övrig information och en vänligt formulerad uppmuntran att jämföra de två burkarna. Innehållet, alltså.

Jag brukar få sånt här ibland, men i ärlighetens namn blir det sällan av.

Nu har jag dock Magic hemma (hans klass är på prao, men han har redan klarat av det) och han gick igång på alla fjorton när han läste brevet.

“Det måste vi göra! Imorrn gör vi det.”

Jaha. Jaja, då gör vi väl det.

Och idag är ju det som var imorgon igår, så nu har vi testat. Och vi är inte eniga. Magic gillar det gamla receptet bäst, det smakar enligt honom mer, medan den nya versionen är klen i smaken.

Det där sista håller jag med om, smaken är en aning feg. Men god, och den vinner för varje sked man tar, faktiskt. Dessutom har den nya soppan en underbar doft med inslag av nybakt bröd och vin, inslag som också finns med i smaken. Jag skulle nog beskriva den som mild, men med en tydlig hummerknorr och en gnutta tomat. Alltihop avrundas med en mjuk vitlökskänsla. I like, helt enkelt.

Det gamla receptet har – enligt mig – en rörig och alltför komplex smak. Den känns ogenomtänkt och förvirrad, det gifter sig inte riktigt och på slutet kommer en svag dust av timjan som inte alls ska vara där.

Campbells ska dessutom ha en eloge för att de tagit krafttag i recepturen och skrotat allt vad transfetter och smakförstärkare heter. Det är bra. Mycket bra.

Kommer jag att köpa hummersoppan igen? Kanske. Fast det finns många andra varianter jag vill testa, och dessutom har jag en stark fäbless för tomatsoppa som inte lär gå över i första taget.