Måste passa Malöfärjan kl 14. Så vi hinner hämta Magic när han går av sitt första (och enda?) dubbelskift som färjkarl på
Evert Taube-ön.

Innan dess tänkte jag hinna ta en dusch, dricka kaffe och påbörja nästa Sisyfos-uppdrag: att leta fram kläder, jackor, vantar, mössor, strumpor och diverse annat som behövs för resan till Idre nästa helg.

Gott om tid att blogga har jag ont om, således.

Nu ringer telefonen i ett.  Och det är bara försäljare. Hela tiden.

Det absolut mest galna samtalet (någonsin, antagligen) avslutade jag precis. Det var en kille från ett företag som han kallade Nordisk Data, som hävdade att han ringt och gjort en undersökning med någon här för cirka sex månader sedan. Jag var nog ganska otrevlig, och avslutade ungefär så här:

“Du, det finns bara jag här, och jag har inte varit med i någon undersökning. Det känns inte så trovärdigt, så hej då.”

Sen la jag på.

Två minuter senare rin gde det igen. Samma kille, nu var han rätt taggad. Jag ska inte dra hela diskussionen, den blev rätt animerad, men den avslutades ungefär så här:

“Vad jag vill? Jag vill skicka chokladhelvetet till dig!”

“Chokladhelvetet? Det vill jag inte ha.”

“Då behåller jag chokladen själv.”

“Ja, gör det.”

Testar ett nytt smart sätt att mobilblogga, som jag läste om hos Uggleblogg.

Verkar jättelätt.

Funkar inte.

Sätter mig för att kolla Wallander.

Legolas ropar. Han fryser. Hämtar ett täcke till.

Sätter mig för att kolla Wallander.

IT-mamman ropar. Hon är inte riktigt van vid äppeldatorn och undrar en sak. Jag visar.

Sätter mig för att kolla Wallander.

Drabbas av datorabstinens. Går för att hämta datorn. Den har satt igång backup-programmet, så jag kan inte rycka ur alla sladdar och ta den med till TV:n.

Sätter mig och skriver detta inlägg.

Sätter mig för att kolla Wallander. (Som nu har pågått en kvart. Tur att DVD:n står på record.)