No such thing as a free lunch?

“Ain’t no such thing as a free lunch”, brukar man ju säga. Vet inte vem som är upphovsman till citatet. Låter lite Churchill, men av någon anledning tror jag inte det var han.

Hur som helst, jag har just avnjutit en utmärkt lunch på Hotell Tylösand. Och betalat genom att skriva en lång artikel om Arlas bokslut och det nyligen avhållna representantskapsmötet. Ett möte som för övrigt är en mycket intressant tillställning av flera anledningar.

Mötet hålls bakom lyckta dörrar. Men när jag sitter utanför och väntar på att det ska ta slut, linkar en lång och gänglig man med glasögon, v-ringad cardigan, rutig skjorta och beiga manchesterbrallor ut genom dörren. Hans hår står en aning på ända på ena sidan, och han går sådär snett som man bara gör efter att ha slitit och släpat med sin kropp i många år. Han sliter upp sin mobiltelefon ur fickan och ringer någon.

Innanför dörrarna fortsätter mötet, som är det ytterst beslutande organet i ett bolag som omsätter över 50 miljarder per år och har verksamhet på plats i 50 av världens länder. Mannen med mobilen är en av representanterna som alltså har sista ordet när det gäller viktiga beslut i Arla.

Nu sitter han och bräker i sin mobil på brutal blekingska.

“Ja, ja tjöör him ikvell. Ja kållar majlen döå”… och så vidare. Jag orkar inte riktigt lyssna, förrän jag några minuter senare inser att mannen är inne en mycket detaljerad diskussion – om koskit.

“Ja, dä ä många bronnar som bårjar bli folla nöu. Men på sönnda kommer ongarna å barrbarrn, di har fått fuör saj att di ska fejra min fuölseda. Så dä blär engen scheitkuörning duå. Jaffår tua de på månnda.”

Och så fortsätter han med att berätta om en av hans gödselbrunnar som är så full av koskit att det skvalpar över när det blåser. Och om grannen som redan börjat köra ut sin koskit, och om vilka andra i socknen intill som har börjat, och om vilka som brukar komma igång sist. Och så vidare. Efter fem minuter av äkta skitprat (!) fimpar han mobilen. Och går tillbaka in genom dörrarna för att diskutera Arlas förehavanden.

Martin och den försvunna korven

Fick ett mejl från min ungdomskompis Martin, som saknar sin barndoms pålägg Mäster Olofs Hushållsmedwurst. Jag är inte säker, men misstänker att denna korv tillhör den stora skara av lokala små varumärken som utrotats på bekostnad av kedjornas egna produkter. Företaget Mäster Olof sysslar, mig veterligen, mest med styckning av kött nuförtiden.

Det är en lite tråkig utveckling, och Martins historia tjänar som en bra (och rolig) illustration till fenomenet. Så här skriver han:

Du som befinner dig i matmurvelbranschen kanske kan utreda vad som hänt med den
utsökta korven “Mäster Olofs Hushållsmedvurst”. Detta lite lätt syrliga
vardagspålägg har helt försvunnit ur affärerna runt Göteborg, tyvärr kom
den aldrig till Stockholm.

Hela min barndomsfrukostar kretsade kring denna korv. Om det var riktig fest
kunde man få köpebröd med TVÅ skivor hushållsmedvurst. Jag kan fortfarande
känna den lycka som spreds i min magra kropp vid åsynen av vad som låg
framför mig på tallriken. Fick man dessutom Oboy så blev det nästan
överslag.

Jag kan sätta korvens förvsinnande i samband med min flytt från västkusten.
Försäljningen måste fått sig en ordentlig knäck när jag flyttade, trots storebror
Magnus försök att hålla uppe konsumtionen. Om du ngn gång skulle komma i
kontakt med korven är det på sin plats med en varning – den passar INTE på
“varma mackor”. Helt plötsligt förvandlas den syrliga smaken till en lätt
härsken fettsmak. Det är som att se fågel fenix brinna upp inför ens
ögon…..nästa morgon dyker dock den kylskåpskalla korven upp igen på en
Skogaholmslimpa. Ordningen återställd och lyckan fullkomlig.

Mina brorsbarn känner till korven som “martinkorv” (låter nästan lite
ekivokt) vilken föranledde en del förvirring på såväl deras dagis som i
Stenungshallen och Centrumhallen.

En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.