Överraskande gott med polka i chokladen

Marabous chokladkakestrategi nuförtiden är ju tämligen kristallklar. Den stående frågan på utvecklingsavdelningen tycks vara: Vad kan vi hälla i?

I vissa fall funkar det utmärkt. Marabou Digestive är till exempel kanongott. I andra fall är det katastrof, som Marabou Sommar med små läbbiga jordgubbsbitar.

När det trillade ned ett smakprov på den senaste innovationen, Marabou Polka, i postboxen, skakade jag bara på huvudet med ett leende. What will they think of next?

Eftersom jag numera i stort sett avhåller mig från alla godsaker utom nötter, så har jag bara smakat två rutor Marabou Polka. Dessa två rutor smakade jag dock med desto större koncentration, för att kunna identifiera hur jag skulle formulera min sågning av produkten. Att det skulle bli en sågning var ju självklart…

Det var därför med stor förvåning som jag märkte att jag faktiskt gillade denna märkliga skapelse.

Riktigt mycket.

Den fick mig att associera till barndomens Marianne-karameller, med den där blandningen av karamellsötma, pepparmint och choklad. Men Marabou Polka har fått till balansen bättre, kanske beroende på att chokladen faktiskt är det första som landar på tungan medan Marianne har gömt det bästa på insidan.

Kommer jag att köpa igen? Nej. Men det beror inte på att den inte var god, utan att jag nu bestämt mig för att få ned mitt BMI till ett tvåsiffrigt belopp.

En viktig sak om McDonald’s

Först av allt: det är helt oacceptabelt att företag fuskar – vare sig det gäller de anställdas lön och arbetsförhållanden eller maten man serverar. Den bild som målas upp i SVT:s Dokument Inifrån är oroväckande, och kedjan har en hel del att ta itu med.

Men.

Det finns en sak som teamet bakom  helt verkar ha “glömt bort” i sin granskning av McDonald’s. Det handlar om det faktum att McDonald’s är ett franchisingsystem, alltså en kedja av fristående företag som var och en sköter och ansvarar för sin egen drift och sina egna angelägenheter.

Samtliga dessa fristående företag dras över en kam i SVT:s dokumentär. Istället talas det konsekvent om McDonald’s som ett företag, och det fusk som avslöjats utmålas som nån slags company policy. Att restaurangerna drivs av enskilda företag nämns inte överhuvudtaget i SVT:s program. Istället redovisar man McDonald’s Sveriges vinst på 105 miljoner, och pratar om en koncern med “…extremt tajta band till USA.”

Hur kan det ha blivit så? Känner SVT:s reportrar inte till detta?

Det har jag mycket svårt att tro. Men hela programmets upplägg och dramaturgi tycks gå ut på att måla upp en bild av ett girigt amerikanskt jätteföretag som utnyttjar svenska tonåringar och tvingar dem att sälja gammal mat. Återigen: det är inte försvarbart med den typen av beteende.

Men den som ställs till svars borde inte vara McDonald’s Sveriges personaldirektör, utan de enskilda franchisetagare som inte förmår se till att systemets regler efterlevs.

Theresia behöver lite hjälp

Therésia Erneborg driver bloggen Söta Saker. Hon håller också på att skriva en kakbok, och nu vill hon ha hjälp med att provabaka sina recept.

En slags korekturbakning, skulle man kunna säga. Provbakning för att se att recepten funkar i realiteten.

Om du är sugen på att baka något sött och smarrigt, och samtidigt göra Therésia en tjänst, gå in på länken ovan. Där hittar du instruktioner om hur du ska gå till väga för att få ett recept att provbaka.

En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.