Hatten för dagen

…är en rörmokarkeps.

Jag är nämligen full av självförtroende och tro på min egen förmåga, efter att jag fått vårt knackande, hackande värmesystem att till synes fungera som det var tänkt.

Historien är lång, och jag ska inte tråka ut er med detaljer. Låt mig dra den snabba versionen, bara.

2003 köpte vi det här huset av min ömma svärmoder. Då hade jag efter mycket funderande kommit fram till att vi skulle byta ut den lastgamla oljepannan mot ett värmesystem med en vattenmantlad kamin (som en vedpanna, fast det är en kamin) som främsta värmekälla.

Jag importerade kaminen själv från England, och därefter vidtog den svåraste delen: att få hit rörmokare. Alla rörmokare har fullt upp, och väljer bort alla uppdrag där de själva inte får sälja materialet, eftersom förtjänsten då blir mindre. Det tog ett halvår innan jag till slut mer eller mindre lurade hit en firma från Göteborg under förespeglingen att detta var första delen i ett större projekt.

Firman, bestående av Micke, Yngve, Fåssan å Pöjken, var ett ganska intressant gäng. Fåssan var inte fåssa till pöjken, som var en praktikant, utan till Micke. De klurade, stånkade, släpade och drog, och Fåssan ritade små flödesscheman på ett anteckningsblock, med massor av pilar åt olika håll.

De lyckades med sin föresats att på en dag slänga ut den gamla oljepannan och montera in det nya värmesystemet. När allt var klart, frågade jag vem som skulle fixa elen. Det hade de inte tänkt på, men lyckades i alla fall skrämma dit en stackare som kom samma kväll och monterade ihop alltihop provisoriskt så att vi skulle få varmvatten.

Detta är några år sedan, och värmesystemet har aldrig riktigt fungerat som jag hade tänkt. Jag har funderat mycket på vad som spökat, och för ett tag sedan fick jag ett ryck och googlade loss ordentligt. Jag ville förstå exakt hur systemets olika komponenter fungerade, och det var under denna process som jag upptäckte att en laddningspump – grunkan på bilden intill, som fyller en mycket viktig funktion – var monterad bak och fram. Eftersom grunkan ifråga styr flödena av varmt och kallt vatten så att allt ska fungera på bästa sätt, så är det rätt viktigt att den sitter rätt…

Det gör den nu, efter att jag vänt på den. Jag kan elda i kaminen utan att det smäller och dånar i systemet, och nu funderar jag mest bara på en enda sak: ska jag starta en egen rörfirma eller ska jag starta en egen rörfirma?

Årets första semla

Den var helt ok. Få se om det blir några fler besök nu då!

Andra försöker pimpa besöksstatistiken med sex och sprit – Stellan kör med semlor. Fast där fick jag ju med alla tre. I samma mening!

Tre Ess – det var ju ett margarinmärke, förresten. Nån som minns? (Jag vet, jag är yrkesskadad. Gravt)

Precis som jag trodde

Nu är jag lugn och fin igen.

Kalasgod pizza (med crème fraiche och pastasås istället för den eviga tomatpurén) och en välfylld låda med Black Granite (art nr 22059) i glada vänners lag. Barnen leker glatt med sina kompisar och när det börjar bli lite tjurigt åker man hem.

Herr Skoter påstår att han snart faktiskt ska köpa sig en skoter och Fru Kajak siktar högre här i livet. Vi pratar om allt och inget, skrattar och pratar lite till.

Låter det svennigt? Det är det kanske. Men jag gillar det. Och det står jag för.

Jag är en stolt svenne.

En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.