Läste med stor behållning Fröken Rakblads inlägg om dotterns idol. Blev lite sugen själv, så jag gled in på iTunes för att se om det fanns någon lämplig platta men kunde provlyssna.
“The Ultimate Collection” – det låter lovande.
Då klickar klant-Stellan på fel knapp, och plötsligt har han köpt hela albumet obesett. 18 låtar. En hormonstinn dubbelmacka glittrig soul. Med ett rejält lager smör på.
Oh yeah, baby.
Förra inlägget handlade om Obama, och min stilla undran om han är svart eller vit. Nu ska du få en annan sak i samma stil att fundera på. Ulrika Good skriver om det här, och jag känner mig lite småtvungen att nämna det.
Oliverna.
De svarta, som egentligen inte alls är svarta utan gröna. Det var rätt mycket liv om detta i Danmark i våras, men jag tror aldrig jag kom mig för att blogga om det då.
Så här ligger det i alla fall till: många av de “svarta” oliver som säljs i svenska butiker är egentligen gröna, som färgats svarta med hjälp av kaustiksoda (vilket tydligen även tar bort en del av den bittra smaken) och svart färgämne. Det gäller främst de billiga urkärnade oliverna.
Personligen är jag nog mer åt det gröna hållet när det gäller oliver, och jag minns inte riktigt när jag köpte såna där billiga svarta senast. Det har hänt, men inte efter att jag fick höra om bluffen…
Barack Obama – han är son till en vit kvinna och en svart man. Vad är det som gör att han är svart? Han är ju lika mycket vit, egentligen?
Det kanske var en dum fråga, men jag kom bara att tänka på det.