Har just kommit hem från en dejt med Glenn Hysén på byns stora nöjesetablissemang. 

Och hur var det? Jo tack, helt hopplöst. Jag kunde nästan inte höra vad han sa, vi fick inget att äta eller dricka och det var jättevarmt i lokalen. Det handlade förstås om årets avslutning i fotbollsklubben, som jag bland annat skrivit om här.

Det är en jättekul idé: en festlig avslutning som ska ge alla barn, ledare och föräldrar lite uppmuntran och en kick inför nästa säsong. Tyvärr blir det lite för långt, det är lite för varmt, det är alldeles för hög volym och uselt ljud, datorn hänger sig under presentationen. Så när slutsignalen går, flyger alla ur stolarna. 

Utom jag, Glenn Hysén och några till, som stått upp hela tiden. 

För min del kanske det var sista gången. Legolas vill inte spela mer, och jag tänker ta Glenn Hysén på orden: “Åmm dåmm ente vill, ska man ente tvinga dåmm.”

Fast kanske kan jag få vara med igen ett annat år, om Lilla Larsson bestämmer sig för att hon vill lira. Bollsinne har hon, det har jag redan märkt. 

Och till dess hoppas jag att klubben vidareutvecklar den goda idén, fortsätter uppmuntra barnen och ledarna – och justerar volymen och stryker rejält i manus. Då kommer det att bli grymt bra. Och jag kan vara säker på att hinna hem till Parlamentet.