Jag har spenderat valda delar av mitt liv i Uddevalla. När jag växte upp var det Uddevalla som var “stan”, och det var inte förrän mot slutet av högstadiet som man började känna på Göteborg, trots att det var nästan lika nära dit. Uddevalla förpassades då snabbt till en plats långt ner i min tabell, och har blivit kvar där i många år. Faktum är att jag med tiden utvecklat en ganska nedlåtande attityd till denna stad, och inte sällan baktalat Uddevalla i olika sammanhang. Dock inte helt utan den skuldfyllda känslan av att hugga en gammal vän i ryggen. 

Nyligen upplevde jag en magisk kväll i stan. Detta, tillsammans med andra småsaker som ploppat upp på senare tid – gamla kompisar, till exempel – har fått mig att börja omvärdera stan. Kan det vara så att gammal kärlek aldrig rostar? 

Så snubblar jag över detta. Och plötsligt vet jag varken ut eller in.