Måste bara tipsa om detta spexiga recept, som just trillade in i min e-postlåda. 

Roligast är kanske att det är på fullaste allvar. I Norge har man som bekant inga betänkligheter kring det här med valfläsk…

En av mina återkommande arbetsuppgifter är att lusläsa en tidning vid namn Mål & Medel. Att jag skriver lusläsa har en särskild anledning, för en av de roligare delarna i tidningen är den anonyma krönikör som använder sig av just pseudonymen Lusen. 

Tidningen utges av Livs, fackförbundet för folk som knegar inom livsmedelsindustrin. De flesta fackförbundstidningar har ungefär samma stuk, och den här utgör inget undantag. Jag associerar till min barndom, då morsan fick tidningen Kommunalarbetaren från sitt fack. Jag har alltid läst i princip allt som kommit i min väg, och så även denna publikation. Även om jag ibland tyckte att det kändes lite beige-tråkigt med sida upp och sida ned om arbetsskador, löneförhandlingar och uppsägningar. 

Mål & Medel följer mallen, men av yrkesmässigt intresse läser jag den som sagt mycket noga. Eftersom jag dessutom vet att tidningen görs av en ultra-minimal redaktion på typ två pers, så hyser jag dessutom en viss beundran för slutprodukten. 

Men jag glider iväg från ämnet här. Det skulle ju handla om Lusens krönika i senaste numret. Där han berättar om ett inlägg hos Morrhoppan, som undrar vad det är för skillnad på Ica-havregryn och Euroshopper-havregryn. Förutom priset, då. 

Lusen sitter inne med svaret, men tvekar över att avslöja sanningen. Hans ögon tåras av våndan, men till slut bestämmer han sig för att han inte kan berätta. 

Då blir Ica argt, tänker Lusen. 

Därför kan han inte berätta. Inte avslöja sanningen, nämligen att det inte finns någon skillnad. Det är samma gryn i påsarna. (Dock inte den på bilden, bör kanske tilläggas.) Eller som Lusen själv uttrycker, när han avstår från att avslöja: 

Det går inte att göra havregryn av sämre kvalitet. Industrin har försökt, men misslyckats. Det går inte. 

Du kan läsa hela krönikan här, förresten.

Jag satt just och funderade på om jag skulle skratta eller gråta, när allas vår Anne i sin Facebook-status konstaterar att vi idag sett “the weirdest press release so far this year.”

Och visst är det så. 

För Myresjöhus utskick om “Smaksatta hus” är verkligen konstigt. Jag undrar hur mycket man pröjsat Peter Skogström (Årets kock 2006) för att tota ihop “fem unika skånska recept” som passar till fem av företagets hustyper. 

Huset här intill heter till exempel Brantevik och till denna kåk vill den gode Skogström servera Stekt sillarumpa med gurkpickels och potatispuré. 

Och visst, jag förstår. Sillarumpa i Brantevik, vem vill inte ha det?

2009 är ungt, men börjar lovande. Man kan bara hoppas att PR-byråerna fortsätter sitt outtröttliga arbete med att underhålla oss. Det kan bli riktigt kul.