Kolla bara här:

För att inte tala om några minuter senare, när jag loggar in på internetbanken och hittar följande förbryllande post i kontoutdraget: 

WTF? Mama mia, banken börjar tala strunt! 

Jag fattar först ingenting. Inte förrän jag tittar några rader längre ned. Där ser jag att jag betalat ett belopp till vår granne banktjänstekvinnan, som hjälpt IT-mamman att skaffa brittiska pund inför hennes resa i förra veckan. Jag avrundade uppåt, så hon skulle få en liten slant extra för besväret. 

Men det ville hon inte ha, som synes.

Smashar in ett snabbt inlägg medan jag väntar på att printern ska brumma klart. 

Det snackas mycket om mikrobloggar just nu, och alla är inte positiva. Till alla er vill jag säga: det är helt ok! Man behöver inte! Hade jag inte haft det jobb jag har, där jag tillbringar stora delar av dygnet framför datorn, hade inte jag heller kunnat uppskatta denna företeelse på samma sätt som jag gör nu. 

Men det jag skulle nämna, som jag syftar på i rubriken, är den varma och välkomnande stämning som finns i nätverken. Den som öppnar ett konto i Bloggy, löper mycket stor risk att få ett personligt välkomnande av grundaren själv, Jonas Lejon. (Hur länge han nu ska orka med det, när det dräller in hundratals nya medlemmar varje dag…)

Och om man skapar en Jaiku-profil, kan det se ut så här: 

En person har joinat Jaiku, och välkomnas inom fyra minuter glatt av tre medlemmar. Lite grand som när man kommer in i lunchrummet på jobbet. Eller?

Men inte så överraskande.