Idag har vi åkt skidor, Legolas och jag. Jag fick lirka lite för att få med honom till backen. 

När vi väl kom dit (efter att ha snurrat lite i Borlänge) så var han gryyymt försiktig. Plogade nedför backen i sniiigelfart. Och jag tänkte “Ska vi hålla på så här hela dagen, kommer jag att bli tokig.”

Det visade sig vara obefogat. Snart var det dom gamla vanliga takterna, fast med lite mer kontroll. Vilket förstås är ganska bra. 

Och just nu kryper han till sängs med orden: “Imorgon försöker vi vara i Romme tidigt. Då kanske vi till och med kan få åka i lite nyplogad snö.”

Han menar förstås nypistad, men ändå. Han längtar lika mycket som jag. Och när jag svarar att “De öppnar nio, får se om vi orkar upp så vi kan vara där så tidigt”, svarar han “Det orkar vi säkert. Jag ställer klockan på halv åtta.”

Och som lite bonusinfo här på slutet: Om du nånsin befinner dig i trakterna kring Falun och vill åka skidor (utför, menar jag då) så gör dig för all del omaket att åka till Romme Alpin, som ligger strax utanför Borlänge. Det är inte mycket längre bort än Faluns ‘eget’ Bjursås, men anläggningen och skidåkningen är definitivt värt tio minuter extra i bilen.