Bondhustrun har lagt ut en underbar liten film om egensinniga bandet Detektivbyrån.
Bandet är verkligen helfränt och jag sitter i detta nu och laddar ned allt som finns med dem i iTunes. Kansket går jag loss så vårdslöst på detta på grund av dragspelet, jag vet inte.

Jag hyser en djup kärlek till dragspel, min mamma spelade på sitt ibland, ända tills jag berättade om det när jag var med i radioprogrammet Upp till Tretton. Efter det tog hon aldrig fram dragspelet, hon tyckte det var pinsamt att folk visste att hon spelade.

Men min relation till dragspelen slutar inte där.

Min egen musikerbakgrund utspelar sig nämligen till stora delar i bandet Bo-Rågers, där en av medlemmarna, långhåriga gitarristen Stefan, var en riktig fena på dragspel. Hans morfar började lära honom i mycket späd ålder, och i övre tonåren spelade han som en kung.

Ett av bandets paradnummer var en synnerligen upphettad version av den gamla dragspelsdängan Viggen, med distade gitarrer, malande basgångar och dundrande trummor.

Lustigt nog inser jag nu dessutom att det band som min avlidne far spelade i vid sin bortgång, The Midgets, var något så ovanligt som ett jazzband med dragspel i sättningen.

Det verkar vara genetiskt, helt enkelt.