Om en stund drar vi ut i stormen. Keep your fingers crossed! Jag vill inte ha något träd i huvudet eller så.

Enligt prognoserna ska vi befinna oss vid stormens kulmen just nu. Och visst blåser det, men jag har sett värre.

Den här stormen är mer olympisk till sin natur. Det viktigaste är att en gör så gött en kan, liksom.

Bäst att tända en brasa ändå. Man vet aldrig. Här, mitt i 2000-talets mest avancerade civilisation, kan ju strömmen gå när som helst. Helt utan provokation.

Börjar bli lite luttrad. Stormar har vi haft nog av, men de lär inte sluta komma för det. Det är priset men betalar för att bo på Svärrjäs frammsidda!

Magic och jag var ute i mörkret och plockade in lösa ting. En soffa som IT-mamman tiggt till sig av grannen, och som står på släpvagn för vidare transport, ställer till det hela lite. Det slutar med att vi rullar in hela släpet i garaget och min lilla Mean Green Racing Machin får stå ute i ovädret.

Snyft. Hur ska detta gå?

Jag har tjatat på IT-mamman om den där soffan en vecka nu, men hon har varit märkligt motsträvig. Så igår kröp sanningen fram. Hon vill åka till skolan och lämna soffan i skydd av mörkret. Så att ingen ser att vår dragkroksbil är rostig och ful…

Och på grund av detta rostkomplex får min lilla gröna silverkula stå ute. I den mörka kalla blåsiga natten. Det är hemskt. Men vi ska klara det.

Together we’re strong.