Category Archives: Uncategorized

I scream and you scream

Efter ännu en natt där en krasslig Liten Larsson jobbat hårt på att hålla mig vaken, kändes det som lagom lajbans när dörrklockan ringde strax efter halv nio. Jag hade brallorna i handen, och fick på dom i en väldig fart.

Utanför stod en kille från Coldsped. Han log snett när jag öppnade (kanske åt min ofrivilliga mohikanfrilla, vad vet jag) och deklarerade glädjestrålande:

“Jag har ett paket till dig. Glass!”

“Ojdå”, grymtade jag.

“Ja, lite frukost kanske?”, strålade han tillbaka.

Han var så glad att jag nästan unnade honom det. Måste vara kul med lite omväxling mot alla pallar med fiskpinnar och Billys Pizza.

I paketet var det dessutom inte vilken glass som helst, utan Ben & Jerrys tre senaste lanseringar på den svenska marknaden. What can I say? Yum, probably. Här kommer protokollet:
baked-alaska-closed.jpgBaked Alaska: Vaniljglass med virvlar av marshmallows isbjörnar av vit choklad. Iskallt, om du frågar mig – den här glassen är alldeles för sliskig och söt. En god sak är dock att en andel av försäljningen används till klimatförbättrande åtgärder.

Bohemian Raspberry: Namnet är ju helt underbart för ett gammalt Queen-fan som mig. Helt oemotståndligt, och därför blev innehållet en liiiten besvikelse. Gott, men lite tamt. Vaniljglass med hallonsås och mjuka choklad-cookies. Tyvärr kommer hallonsmaken inte fram ordentligt, den där friska och syrliga knorren dyker aldrig upp. Istälelt blir det ganska ordinärt. Gott, men ingen rapsodi.

Min favorit i den här trojkan är istället Chunky Monkey. Bananglass med chokladbananer och valnötter. Jag tar lite till. Och lite till. Det är en mörk, härlig choklad, som går perfekt ihop med banansmaken. Valnötterna blir kronan på verket, en knaprig liten piruett på toppen.

Toppen är för övrigt också att Chunky Monkey är rättvisemärkt. Goda grejer på fler sätt än ett.

“Den i skolan var godare”

Potatissallad enligt recept från självaste Kocklandslaget, det låter väl nåt? Magic och jag testade denna innovation idag och den smakade…

Eh…

Potatissallad.

Helt vanlig potatissallad, och definitivt inte den godaste jag smakat. Tvärtom har den en påträngande syrlig smak som får mig att associera till light- och dietprodukter. Fetthalten är dock 12 procent. Smaksättningen kommer från äpple och syltlök, och särskilt det där med äpple är ju ett gammalt trick som brukar funka bra när man  gör sin egen potatissallad. I Kocklandslagets potatissallad, som tillverkas av K-Salat, får jag en känsla av att man inte använt samma goda äpplen i fabriken som kockarna hade i köket.

Jag blev besviken, helt enkelt. Kanske hade jag ställt förväntningarna för högt, jag vet inte. Men under veckan i Idre hade vi med en “Potatissallad Lyx” som var en riktig hit i backen, tillsammans med tunnbröd och rökt skinka. Pinsamt nog registrerade jag inte ens vad det var för märke, men det var varken K-Salat eller Rydbergs, utan någon mindre leverantör.

Magics dom över landslagssalladen löd såhär:

“Den i skolan var godare.”

Jag tittar förvånat på honom.

“Oj, det var inget vidare betyg, eller?”

“Jo, den i skolan är asgod.”

Sedär. Alltid något. Men faktum är att i byn där jag bor var maten i skolan bra redan på min tid. De fick något pris, vill jag minnas. Och när jag började gymnasiet här grät jag nästan av lycka efter det usla foder jag fått under nio år i grundskolan på ön intill. På en av skolorna åt vi dessutom i gymnastiksalen, och på en annan i aulan. Därför var det himmelrike med en riktig matsal, med två rätter och rejäl salladsbuffé. Och nu snackar vi alltså mitten av 80-talet.

Jag är en dååålig människa

Har precis bokat en resa till Stockholm.

Med FLYG!

Shejm ånn mi.

Min slutplädering: tåget kostar tredubbelt. För att få ihop det tidsmässigt hade jag dessutom behövt åka dagen innan, vilket hade inneburit två nätter på hotell istället för en. Det Gore liksom inte, Al.

Så, ni kan piska mig nu. Lika bra att få det undanstökat.