Fotboll, faktiskt. Men inte Europamästerskapen. Utan vår egen sprillans nya fotbollsskola här i byn. Legolas var där idag, första dagen.

Och innan jag skriver mer: jag har inte haft något mer detta att göra. Jag är engagerad i fotbollsklubben, men det finns andra som är mycket mer engagerade än vad jag är. Och de har dragit igång fotbollsskolan.

So what, tycker du – fotbollsskolor finns ju i många klubbar?

Sant. Och den här är kanske inte unik, men jag blir ändå glad och rörd över att 153 barn lägger första veckan av sitt sommarlov på detta. Samt en hel hög med ledare som undervisar kidsen både i fotboll och andra saker.

Kost, till exempel.

Nej, jag skojar inte. Legolas hade idag ett pass med kostlära, där en dietist snackade om vad man ska äta och när, hur och varför. Och när de inleder uppropet med att säga till alla 153 ungarna att äta ordentlig frukost innan de går hemifrån, då får jag ståpäls. (Nördigt, jag vet. Men sån är jag, liksom.)

Förutom fotbollsövningar och kostlära (lektionen med Legolas och hans polare gick väl sådär – 25 nio- och tioåringar som ska sitta still och lyssna, det kan bli lite stökigt) har man flera pass – yep, flera! – om fair play. Hur man uppför sig på och utanför planen.

Ståpäls igen. Tyvärr tror jag inte Fredrik, Ulrika, Izidor och alla de andra som jobbar med fotbollsskolan läser detta. Men om ni gör det: jag älskar er.

Ok, jag har druckit en halv gin & tonic. Men det har ingen betydelse – jag hade älskat er lika mycket om det varit lättmjölk i glaset.