…när jag hör killarna i Glasvegas på radion. De berättar om underbara låten Geraldine, som handlar om deras före detta socialsekreterare, och när de spelade den för henne första gången. 

“Jag tror hon grät.”

Tänk skotsk engelska, typ “Ah fänk chi woz krrajjänn.”

Idag har Geraldine slutat jobba och åker runt med bandet och säljer t-shirts. Helt sant! Och totally unbelievable.

Jü wånnä kraaj tü? Läs detta då – texten till låten:

When your sparkle evades your soul 
I’ll be at your side to console 
When your standing on the window ledge 
I’ll talk you back from the edge 
I will turn your tide 
Be your shepard and your guide 
When your lost in the deep and darkest place around 
May my words walk you home safe and sound 

When you say that I’m no good and you feel like walking 
I need to make sure you know thats just the Prescription talking 
When your feet decide to walk you on the wayward side 
Up upon the stairs and down the downward slide 
I will, I will turn your tide 
Do all that I can to heal you inside 
I’ll be the angel on your shoulder 
My name is Geraldine, I’m your social worker 

I see you need me 
I know you do 

Lena utmanar med en lista som jag måste norpa: ätbara favoriter.

Kaffe: Nybryggt. Mollbergs blandning utan mjölk och annat trams. 

Husmanskost: Svår, faktiskt. Jag är inte riktigt inne på det just nu. Men en riktigt god ärtsoppa, med rejäla fläskbitar, det är grymt gott. 

Te: Oftast inte. Men Earl Grey funkar, Darjeeling är också rätt gott. Och ett villkor finns: honung. Te utan honung går inte.

Senap: Till vardags blir det Slotts skånska (som tillverkas i Polen!), men jag har någon finare variant i kylen, som jag inte minns namnet på nu. En fransk dijon.

Glass: Ben & Jerry’s Chunky Monkey, kanske.

Godis (utom choklad): Vingummin. Men inte Bassett’s utan den andra sorten som säljs i lösvikt. Och pastellfiskar.

Mat – ursprungsland: Mycket thai på senare tid. Annars är det nog Italien ändå.

Tårta/bakelse: Budapest. Du har så rätt, Lena. Fast när vi bodde i Helsingborg hade konditoriet intill en tårta som hette Snövit, den var också mycket god. 

Choklad: Geez! Vilka frågor. Jag skulle kunna svara Valhrona och sånt där, men… en helt vanlig Kexchoklad smäller nästan högre. Särskilt om den är färsk och förvarats kallt. 

Marmelad: Den Gamle Fabrik, björnbär. 

Dessert: Rabarberpaj med vaniljsås. Vilken sorts paj som helst funkar nästan, i och för sig.

Snacks: Lay’s Original.

Julbordskomponent: Janssons Frestelse. Lätt.

Dryck, alkohol: A pint of Guinness. The Black Stuff, it always works.

Salladsdressing: Hmm. Aioli, tror jag.

Matbröd: Nybakt tekaka. 

Dryck, alkoholfri: Det har kommit flera stycken väldigt goda alkoholfria öl på senare tid. Carlsbergs är nog bäst, men Jever Fun är helt ok också.

Maträtt alla kategorier: Kanske den svåraste? Men en riktigt väl tillagad varmrökt lax slår det mesta. Gärna med pressad potatis och en god sås med rom och grejer. 

Och nu kommer vi in på upploppet. Här har jag lagt till några egna kategorier, som Lena inte hade med. 

Frukost: Godast är förstås en sån där rostad müsli, typ Start eller liknande. 

Nostalgigodis: 40-gramspåse med grillchips, eller kexchoklad med stanniolpapper.

Nostalgimat: Kassler med svampsås. Det brukade morsan göra när jag fyllde år, hon visste att jag var tokig i det. 

Bästa kulinariska minne: En typ 100-rätters middag på en kinesisk restaurang i Birmingham. Taxiresan hem var också minnesvärd: nära döden-upplevelse med en galen indisk chaufför som rejsade i typ 90 knyck åt fel håll på enkelriktade gator och lite sånt. 

Näst bästa kulinariska minne: Också från Birmingham, när min kompis Kin och hennes mamma, från Punjab i Indien, bjöd på middag i sitt hem.  

Nu undrar vi, Lena och jag: vilka är dina ätbara favoriter? Kopiera listan – vi vill veta!