…åtminstone inte om man frågar Salts läsare. Jag har haft en webbfråga uppe i ett par veckor nu, och resultatet är rätt entydigt: Salts läsare är inte inne på lightspåret. Inte på läskspåret heller, faktiskt.
De allra flesta svarar “Köper aldrig läsk” på min fråga. Av de 358 som svarat har 37 procent givit detta svar. 27 procent svarar att de aldrig köper sockerfri läsk, medan 18 procent svarar “Ibland” och lika många svarar “Alltid”.
Klicka här, så får du se resultatet i sin helhet.
Fick just lite nya siffror från Sveriges Bryggerier, som hävdar att drycker som inte sötats med socker ökat sin försäljning markant under 2006.
Det är förmodligen sant, men när jag tittar i min kristallkulla ser jag att vi nått kulmen på den utvecklingen. Alla trender pekar mot mer naturliga råvaror och ökad medvetenhet om vad man konsumerar – både i hälso- och miljöhänseende.
Den sanslösa sockerskräcken sparkades igång av Atkins-, GI, South Beach och de andra dieterna. Min gissning är dock som sagt att sockerskräcken nu kulminerat och kanske till och med ersättas av en kemikalieskräck som kan få konsumenterna att återvända till det vanliga hederliga sockret. Kanske i mindre omfattning, men ändå – hellre än aspartam, acesulfam, sukralos och allt det där andra.
Det finns förstås en möjlighet att jag har fel. Min äldste son Magic brukar till exempel föredra Coca-Cola Light, något som alltid förvånat mig. Men han anser att den är godare, och kanske har hans generation helt enkelt lärt sig gilla kemikaliesmaken…
Vad tror du själv? Du kan ge en liten vink genom att rösta i webbfrågan som jag lagt ut högst upp i högerspalten. Ett klick är allt som behövs, sedan har du lämnat din röst.
Vad bilden föreställer? En sukralosmolekyl, såklart… Den har kollegan Jonathan snokat fram som illustration till en artikel om just sukralos. Den är intressant, så den kanske jag lägger ut här. Vi får se.
Den har legat uppe rätt länge nu, min fråga om hur viktigt du tycker det är att köpa svenska livsmedel. Och intressant nog så har den precis i dagarna aktualiserats på flera olika sätt. LRF har publicerat en undersökning om svenska konsumenters förtroende för svenska ägg, och frågan om matens ursprung har även diskuterats på andra ställen, till exempel bloggen Lantliv.
Salts läsare är relativt positivt inställda till svensk mat. Av de 130 som svarade på min webbfråga var det 55 procent som svarade att man tycker det är viktigt att köpa svenskt. 26 procent tycker det är viktigt “i vissa fall”, medan 18 procent svarar att ursprunget inte har någon betydelse.
Själv ligger jag i mittenkategorin. Stenhårt. Jag köper alltid svensk kyckling, till exempel. När det gäller annat kött är jag inte alls lika kategorisk: Svenskt nötkött håller till exempel sällan samma kvalitet som sydamerikanskt.
Bloggen Lantliv (se länken ovan) drivs av en kvinna som har en gård vid Höga Kusten. Hon propagerar för svenskt lammkött, och pekar på den nya zeeländska statens subventioner av exporten av lammkött. Det är i sak korrekt, men bara en liten del av en enorm politisk helhet där vi i EU håller på med minst lika konstiga subventioner. Mycket värre faktiskt, när vi till exempel stoppar u-länder från att exportera billigt socker till oss för att skydda våra sockerbetsodlare, som i åratal varit de mest välbärgade bönderna i många EU-länder.
Jag tycker det är bra att Lantliv och andra bönder höjer sina röster och börjar informera svenskarna om vad som kommer att hända om det svenska jordbruket konkurreras ut. Men det är vanskligt att ge sig in med argument om global frihandel, det blir stenkastning i glashus.
Lantlivs andra argument är mycket, mycket bättre. Och viktigare: Om vi svenskar slutar köpa svenskt, kommer hela vårt land att växa igen till en enda slyig snårskog. Det är det ingen som vill, och det argumentet ska bönderna trycka på. Om de vill nå fram med sitt budskap.
Så, det var dagens lilla pekoral. Nu tänkte jag önska dig en riktigt Glad Påsk med god mat i glada vänners lag. Och kanske ett riktigt stort påskägg, fullt med godsaker?
Själv ska jag fortsätta min påskvandring. På taket. Spika färdigt de sista läkten och se till att måtten stämmer så att allt funkar. Täcka in lite rör och annat som kommer upp genom taket, och sedan är det dags för upploppet: Utläggning av ungefär 1300 betongpannor.