Snål-Stellan slänger en flaska i soppåsen! Hallå, det är faktiskt pant på den där. En krona!
Hallå!
Han hör inte.
Men vänta… Han… Han reser sig upp. Går till… Till Bistron! Med plånboken i handen. Förtrollningen är bruten. Snåljåpen är borta, den gamla Stellan är tillbaka.
Yep. I’m back. And I’m starvin’ like Marvin. Bistro, here I come!
Förmiddagens tågbloggande blev ganska sparsamt, eftersom den supersega uppkopplingen tvingade mig att fokusera helt och hållet på viktigare saker. (Jorå, det finns saker som är viktigare än att blogga. Inte många, men några.)
Nu är jag i alla fall på väg hem. Det planerade fyratimmarsmötet klarades av på drygt två och en halv timme, och efter att ha köat en dryg haltvimme lyckades jag få en biljett till ett tididgare tåg hem. Direkt till Jôttebörj, två timmar och 45 minuter. Tack för det, SJ.
“Jag vill åka till Göteborg”, sa jag till tjejen i biljettkassan.
“Nu?”, svarade hon.
“Ja.”
“Ok, nästa tåg till Göteborg går… 17.10. (Hon får ett stråk av panik i blicken, sedan klickar synapserna ihop.) Det är om en minut, det hinner du inte.”
Istället bokar hon in mig på tåget 17.35, och nu sitter jag här i andra klass. Meatloaf vrålar på högsta volym i mina lurar så jag ska slippa det infantila pladdret från fem grabbar från Falkenberg som tycks ha varit på audition för någon TV-inspelning.
Varför åker jag andra klass? Jag som alltid pläderar för första klass. Jo, för att idag tycks jag ha drabbats av någon slags Kampradbacill. Jag började med att ställa bilen på parkeringen mitt emot Centralen i Göteborg. När jag skulle betala, insåg jag att det skulle kosta 180 spänn. Så jag gick och kollade priset i det lilla parkeringshuset intill. Snabb kalkyl: 140 bagis.
Stellan Kamprad går och hämtar bilen, kör trettio meter. Sparar 40 riksdaler. Ka-ching!
På vägen till Stockholm sitter allt hungrigare Stellan Kamprad och intalar sig att han inte behöver äta förrän han kommit fram. Han har ju en lunch-dejt med Anne. (Kul att ses, förresten, och tack för kakorna!) Till slut ger Snik-Stellan upp. Blodsockerhalten har krupit ned under mattan och gömt sig, det är varmt som i Agunnaryd en dag i juli och huvudet snurrar. Snåljåpen går till Bistrovagnen för att köpa något att äta. Rynkar på näsan åt smörgåsar i plast för 22 pistoler och slår till på dagens erbjudande: kaffe och bulle för 15 slantar. Som hittat!
Dagens bästa affär gör dock Gnet-Stellan när han sparar över 400 bagis på att åka andra klass hem, beväpnad med en kampanjkupong som berättigar till en timme gratis Internet. Lyckan hade varit fullständig, om det inte varit för den oanvända förstaklassbiljetten till 19.10-tåget som ligger och värker i väskan. Han överväger en stund att försöka sälja biljetten till någon annan resenär, men avstår.
Istället går han mot Centralens toalett. Det kostar visserligen en femma, medan toa på tåget är gratis.
Men…
Lite guldkant kan allt unna sig ibland.
X2000.
Som jag skrev igår (kolla förra inlägget) så gillar jag verkligen X2000, i alla fall när jag åker iväg. Hemresan brukar vara värre, då är man oftast trött och hungrig och vill bara hem.
Största fördelen med X2000 är förstås Internet på tåget.
Största nackdelen med Internet på tåget är att det – i alla fall idag – går med snigelfart. Uppkopplingen är så seg att jag nästan får spader. Och eftersom jag sitter och försöker jobba med administrationsverktyget till vår nya sajt, vilket redan i förväg är lite trögt, är det på gränsen till outhärdligt.