Påskens stora projekt närmar sig med stormsteg: Omläggning av vårt läckande tak. Efter omfattande mätningar och kalkyler tvingades jag igår kväll brådstörtat revidera min plan att lägga ett specialbehandlat ståltak. Specialtaket blir dyrt och den extra investeringen motiveras knappast på något sätt som kommer att märkas under min livstid.

Så nu har jag istället beställt ett gammalt hederligt – och tungt – betongtak. Som vanligt går jag hellre ned i en inverterad spagat än att be någon om hjälp, men ett moment klarar jag inte själv: Att lyfta av 5-6 ton takpannor på en timme.

Dags för raggning, således. Det har aldrig varit min starka sida. Särskilt inte att ragga gubbar…

Förresten: Om du råkar befinna dig i byn där jag bor på tisdag förmiddag, så kan du väl komma förbi och, eh, ta en kopp kaffe? Snälla? Det går på en timme.

Inte? Nänä, skyll dig själv då. Jag gör ruggigt gott kaffe. Fast vissa säger att man blir trött i ryggen av det. 🙂

Precis som Jonathan (skvallerbytta bing bång), Eva och Therese konstaterat, så är det förstås “Köttbullar med lingon klara, varsågod” man kan äta i Borås. Fast jag fick nöja mig med medhavd matsäck eftersom jag befann mig i frivillig husarrest i Almåsskolans idrottshall.

Det var dock helt ok, eftersom Magic och hans polare från basketklubben spelade linnena av fyra motståndarlag. Magic och flera av hans kompisar spelade bättre än någonsin och vann även sista matchen (mot ett gäng riktiga råskinn – snubblande nära teknisk foul på pappa Stellan…) med 37-31 efter att ha legat under med åtta poäng. Jag är så stolt att det bubblar i öronen. Märks det?

För Lotten och alla andra basketnördar lägger jag ut en liten bild. Den är tagen med mobilen, därav den blygsamma kvalitén.

Har du svarat på frågan längst upp i högerspalten? Jag skulle bli så glad om du ville göra det. Ett klick är allt som behövs. 😀