Kul krönika i Svd: Lars Berge ironiserar över den fiiina chokladen.
(Jag uppdaterar lite, måste ta en paus från skattedeklarationer och annat tråk.) Själv är jag, som jag påpekat flera gånger här på bloggen, INTE beroende av Kexchoklad. Jag kan sluta när som helst, det är jag säker på. Har bara inte prövat än.
Däremot måste jag erkänna att jag är nästan lika förtjust i en riktig svarting. När jag var barn var jag en sån där konstig prick som köpte Marabous mörka chokladkakor. Och det var inte bara för att slippa bjuda kompisarna. Jag tyckte helt enkelt den var godare.
Ett riktigt höjdarminne är en paj jag gjorde en gång till min egen födelsedag, på två kakor svindyr årgångschoklad från Valrhona. Den var mumsig, och jag fick äta upp det mesta själv den gången åxå.
Kakorna smakar utsökt, snacksigt knapriga med en angenäm sälta. Jag snor Xtians liknelse, majskornen ger en solklar association till popcorn. Jag gillar Havre & Quinoa-varianten bäst, men Sesam & Linfrö-varianten funkar också finfint.