Sitter och skriver fakturor. Det är sannerligen inte kul, särskilt när man har ett korkat ekonomisystem som inte låter en importera kunderna från förra året, så man måste sitta och göra om samma jobb som man gjorde för ett år sedan.
Men så märker jag att jag har prenumeranter kvar med kundnummer som 7, 11 och 15 och sånt. Då blir jag lite rörd, nästan.
Knäppt, va?
I år är det nio år sedan vi startade det här företaget. Och tanken på att det finns folk som velat betala för våra produkter ända sedan starten – och fortfarande vill göra det – är som en fet lyckospark strax söder om svanskotan.
Det får vara hur knäppt det vill, det håller mig igång. 😀
Jorå, det är Aftonbladets matredaktör Karin Ahlborg som är i farten igen. På sedvanligt kvällstidningsmanér ska en komplicerad företeelse berövas alla nyanser och målas om i praktfullt svart och vitt.
I grund och botten är jag positiv till att Karin gläfser åt höger och vänster. Vi är så debattskraja i Sverige, men även i matvärlden behöver saker och ting komma upp på bordet. Det skulle behövas ännu mer rabies, egentligen.
Det som gör mig tokig med Aftonbladet är den summariska presentationen av saker och ting. Så här är det, punkt slut. Ät mer fett, så mår du bra. Nu vet jag ju att Karin inte ensam kan lastas för detta. Den slutliga utformningen och vinklingen av materialet i tidningen och på sajten beslutas av andra.
Men ändå – lite nyansering, tack. Vissa mår nog bra av att få i sig mer fett. Andra behöver skära ned på fettet. Andra – som jag själv – mår oförskämt bra av att röra på oss.
Tänk vad man kan hitta på nätet. Av ren nyfikenhet klickade jag just på en länk i en kommentar här på min blogg, och hamnade hos en svensk tjej i Tokyo. Kul. Men jag höll nästan på att trilla av stolen när jag kollade länklistan, för där hittade jag min alldeles egen LILLASYSTER!
Holy macaroni, typ. Jag hade ingen aning om att hon bloggade. Snacka om mörk familjehemlighet (eller ja, brun är den i alla fall). Rolig är hon också. Roligare än mig, fast det har hon alltid varit. Kolla bara på bilden, så fattar ni.
Sorry Ozzy – once a clown, always a clown. Eller?
Och förresten, nu när jag ändå är i farten kan jag lika gärna tipsa om hon och hennes teaterkollegors buskuliga improvisationsteater. Jag vet inte om de spelar nåt just nu, men spara länken och gå och kolla nästa föreställning. Risk för asgarv, och dessutom har de alldeles för låga biljettpriser.
En blogg om mat, dryck och andra livsviktiga saker.
Tänk vad man kan hitta på nätet. Av ren nyfikenhet klickade jag just på en länk i en kommentar här på min blogg, och hamnade hos