All posts by Stellan

Santa Maria, ja

Skrev i förra inlägget om en ny produkt från Santa Maria. Och då slog det mig att jag faktiskt har en annan spännande nyhet att förtälja om detta företag.

Santa Maria är nämligen på väg in i snabbmatsbranschen. Bolaget har utvecklat ett koncept som man kallar Wrap ‘n Go, och som ska lanseras i Sverige i april. Det handlar egentligen om en rätt enkel idé: färdigfyllda tortillas i två varianter, en med kyckling och en med tacokryddat nötkött, som kan säljas snart sagt överallt. Mackar, biografer, simhallar, arenor, festivaler, caféer och många andra ställen.

Jag har inte smakat produkterna än, men det ska jag göra så fort jag får en chans. Det mer officiella startskottet går egentligen vid mässan GastroNord i slutet av april.

Och dit kommer jag att åka, var så säker.

Sweet ‘n sour 2.0

Santa Marias nya Coconut Sweet Chili Sauce blev min lunch idag. Med hjälp av den här flaskan, lite ris och fläskfilé som blivit över sedan i fredags, samt en burk majs svängde jag ihop en snabblunch med tydlig thailändsk knorr.

Såsen har en intensiv och fruktigt söt smak med en syrlig knorr. Det är sweet ‘n sour 2.0, en välbehövlig uppdatering av kinakrogarnas slabbande med ketchup och vinäger.

Kanske hade jag förväntat mig något mer åt kokosmjölkshållet, men detta är faktiskt inte särskilt likt. Det är sött, nästan lite på gränsen till det förbjudna, och Santa Maria konstaterar också på sin webbplats att såsen faktiskt fungerar utmärkt till efterrätter.

Samtidigt är det spicy, och när jag ätit klart känner jag den där sköna känslan när svetten är på gränsen att börja tränga fram i pannan.  Perfekt balanserat, åtminstone i min bok.

Risken är stor att den får följ med mig hem från affären nån mer gång. För den första flaskan är redan slut.

Lösning på ett världsproblem – just nu på mina fötter

Ibland ser man en produkt i affären och tänker “ååååh – varför har ingen kommit på detta tidigare?”

Det hände mig idag. Jag var på byns torg och slank in på Dressman för att köpa strumpor.

Då såg jag dom: snap socks.

Helt vanliga strumpor, men med en liten skillnad: en tryckknapp som gör att man kan knäppa ihop strumporna innan man slänger dem i tvättmaskinen. Väl hemkommen var jag förstås tvungen att googla fenomenet, och det visar sig att idén till och med är patenterad. Visserligen är den nog lite väl enkel för att kunna skydda, men ändå.

Är detta slutet för udda strumpor? Kanske. Men idén haer en brist. Knapparna är ju liksom hane och hona, eller vad man ska säga. Man måste alltså se till att inte sära på paren, för då får man problem igen.

Nej, nu måste jag dra. Ska på utvecklingssamtal och prata om Lilla Larssons demokratiska utveckling.