All posts by Stellan

Läskigt, sa Bull

Efter flera timmar stenhårt arbete belönar jag mig själv med några minuters slösurfande. Via Bullshit Bulletin hamnar jag här, hos PRfekt Insight som anser sig kunna analysera vem jag är genom att studera texterna på min blogg.

Hehe, tänker jag.

Det är förstås helt omöjligt.

Så jag testar.

Analysen visar att jag “tillhör temperamentet Strateger”, och när jag läser beskrivningen känns det ungefär som ett horoskop. Det skulle kanske kunna stämma hyfsat, fast egentligen inte helt hundra.

Tänkte väl det.

Men jag får också veta att jag är av Jung-Myers-typen Visionär, eller ENTP som det tydligen också kallas. Och nu blir det scary, kan jag säga. Beskrivningen lyder såhär, och om du vill veta vem jag är, är du välkommen att läsa. Ok, det blir lite väl pampigt på slutet, men i övrigt är det en rysligt exakt beskrivning av Stellan.

Jag känner mig lite skakad. Det är som om någon avslöjat mig.

Jag själv, förmodligen.

Den stackars diskmaskinen

Den har fått jobba hårt i helgen. Och än är det inte slut…

Jag tror jag har glömt att skriva det, men till de av mina läsare som till äventyrs var här i lördags kväll: Tack! Det blev en oförglömlig kväll och jag sitter just nu och tittar på alla fina saker jag fick.

  • Vodka från Shetlandsöarna
  • Stormsäkra tändstickor
  • Guldvaskningsäventyr
  • En brakmiddag på en finfin krog
  • Sex stycken träd i Vi-skogen
  • Finfin whisky (flera flaskor, faktiskt)
  • Maya-sticks
  • En skiva som ingen annan i hela Skandinavien har
  • och mycket, mycket mer

Back to life, back to reality

Gårdagens fest blev mycket lyckad. Såpass lyckad att jag först nu orkat sparka igång min dator för att blogga en liten smula.

Lillasyster höll roligt tal, svägerskans dotter (som tyvärr inte var närvarande) hade skrivit en fantastisk text till TV-dansbandet Lennartz låt Sandras sång, som svägerskan och hennes make framförde med bravur.

Den strof från låten som satt sig i mitt huvud lyder som följer:

“Oooh-oh-oh-oh Stellan – tycker att vi festar allt för sällan.”

Huvet på spiken, sa Bull.

Även IT-mamman och jag hade planerat vissa överraskningar, bland annat schlagerspektaklet Andra Chansen, som i vår tappning blev en slags skön pyttipanna av allsång, karaoke (du som saknar inspiration till partyt – kolla in karaoke.nu) och gamla schlagerdängor som Vindarna viskar mitt namn, Tusen och en natt, Lyssna till ditt hjärta och Symfonin.

Puben i källaren var välbesökt, och vi lyckades undvika tillbud trots dart-tavlans aningen riskfyllda placering precis vid pubens entré. Sedan fick den slitna parketten i vårt vardagsrum en omgång när discot rullade igång.

Nån gång vid halv fyra-snåret törnade vi in, och imorse for man inte precis upp ur sängen. Våra snälla nattgäster hjälpte oss att röja undan det värsta, och vi har gått och donat en del under dagen. Men det finns fortfarande saker kvar att ta itu med. En tur till återvinningen, till exempel:

Ytterligare en överraskning fick vi idag, när IT-mamman plötsligt utropade från kylskåpet: “Men vad är detta?”

Det var två stora tapasfat med med grillad chorizo och Jarlsberg. Dom fick gästerna aldrig smaka.