Sitter på en luftmadrass: På ett fritids. I Eskilstuna. Läser resultat, program och lottningar.

Båda våra lag är nu ytterst nära att avancera till A-slutspel. Dessutom är ytterligare ett lag från klubben, flickor -96, redan klara. Till A-slutspel går de två första lagen i varje grupp.

Det är en stor bedrift, faktiskt.

Vi kommer från en ung klubb i en kommun med drygt 20.000 innevånare. Vi har skrapat ihop 14 spelare, tre har inte ens åldern inne. Min son Magic är till exempel två år yngre än de andra i gruppen.

Vi möter lag från städer som Stockholm, Jönköping, Eskiilstuna, Helsingfors och Jönköping. Städer med stort befolkningsunderlag och lång tradition.

Klubbar som delat sina spelare i A-lag och B-lag. Våra spelare är indelade i två jämnstarka lag.

Klubbar med ledare som skriker och gormar åt spelarna när de leder med 40 poäng.

Klubbar med ledare som slänger grejer omkring sig när det inte går som de vill.

Ni får ursäkta att jag skryter. Men jag är stolt. Får nästan en tår i ögat.

Det finns en teoretisk möjlighet att våra två lag möts i final. Den är mikroskopisk, men den finns. Det finns en större möjlighet att våra lag möts i kvartsfinal, och då har vi garanterat ett lag i semi.

Det är inte sannolikt. Men för mig – som vuxit upp med Åshöjdens BK – finns chansen alltid.