Min lilla pojke är inte så liten längre. Han mäter numera 173,5 cm, men i nya passet noteras hans längd till samma som mor och far – på centimetern! Enligt svensk polis är vi alla 174 cm alla tre.
Och i söndags for vi till sportaffärn för att köpa nya skor. Vi gick därifrån med ett par i storlek 46. Finfina joggingskor, och lite senare samma dag snörde pojkvaskern (han är bara tolv, faktiskt) på sig pjucken och drog på joggingtur. Själv var jag inte hemma, men enligt IT-mamman satte han av i racerfart och var hemma igen efter en kvart. Då hade han avverkat rundan som brukar kosta mig 25 minuter och flera dagars träningsvärk. (Jag har för övrigt konverterat till cykel numera. Permanent.)
Men nu tar jag en väldig omväg för att ta mig fram till ämnet: müsli. Både Magic och jag är rätt hängivna müslifans. Trots detta blev jag rätt förvånad när jag kom hem från fotbollsträningen igår kväll och fann honom i köket, tillverkades sin egen! Receptet hade han hittat i KP, fast han improviserade rätt friskt med ingredienserna.
Den blev ganska hårt rostad, men ack så god.
Jag ser en ljus framtid för min synnerligen välartade son. Och nu blev jag dessutom vääädligt hungrig. Jag tror det är müslitajm.